Bo Theutenbergs bok Folkungar och Korsriddare

Författaren Bo Theutenberg, malteseriddare och svensk ståthållare för Heliga gravens av Jerusalem riddarorden, är aktuell med boken Folkungar och Korsriddare. Boken är en av de mest intressanta och fantasieggande som Skara stifthistoriska sällskap har utgivit. På sida 225 kan vi läsa:

”Genom påvens kallelse 1095 till det första korståget till det Heliga landet öppnade det svenska riket fönstret för influenser, förbindelser, påverkan och samverkan på alla plan.”

Bokens kärna handlar om att identifiera den medeltida katolske riddarens identitet som grundlade 1100-tals kyrkan i Forshem, den enda kyrka i hela Nordeuropa som är invigd som en Kristi gravkyrka. Katolicismens riddarordnar ägnas stor uppmärksamhet och här beskrivs deras viktiga medicinska och humanitära arbete, inte minst kopplat till det heliga landet idag. I anknytning till hans förklaring om äkta riddarordnar beklagar han samtidens förvirring angående deras ursprung och fortsatta arbete. Och det pekar på, som vi kan läsa på sida 232:


”något fundamentalt, nämligen att den nutida människans okunskap om historia, religion och teologi, har nått dithän att vilket ”hopkok” som helst i sanningshänseende kan mäta sig med väletablerade sanningar och beprövade vetenskapliga metoder. Det gäller att öka gemena mans kunskaper på dessa områden.”

För att hitta bokens parallell måste man hänvisa läsaren till våra bäste historiker, och i inlevelse möjligen till Carl Fries. Inte för att författaren efterliknar någon, men det finns något i boken som påminner om deras metoder; han har inte lite av deras intensitet, deras fruktansvärda koncentration och deras skarpa objektivitet. Theutenberg uppskattar att fakta är den sanna grunden för att stimulera läsarens fantasi. Tack vare författarens finkänslighet i sitt ämne, hans utstuderade iakttagelser och familjära språk har han gjort ett något svårtillkomligt ämne till något mycket attraktivt.


Bokens sceneri förflyttar sig från Västergötland till Rom och Jerusalem och sedan tillbaka till Västergötland igen. Kungar, pilgrimer och korsriddarna rör sig genom bokens sidor. Efter Titus, den kejserlige erövraren, kommer Konstantin den Store, sedan Karl den Store, Folkungaättens korsriddare, Rikard Lejonhjärta och den heliga Birgitta av Vadstena – alla på väg till Jerusalem. Han talar mycket fint om det heliga landet och på sida 32 kan vi läsa:


”Tempelberget Al-Haram Al-Sharif utgör således i sig själv ”Genesis” för var och en av de tre monoteistiska religionerna judendomen, kristendomen och Islam ... Alla tre håller varandra i handen ... Alla tre grundar sig på Abraham, som levde före tillkomsten av judarnas Torah och de kristnas Evangelium. Han var således varken jude eller kristen, utan endast muslim, vilket betyder ”att totalt underkasta sig Guds vilja.”

Från Abraham till Kung Abdulla II av Jordanien är hela kavalkaden av personligheter som strömmar igenom sidorna ett skådespel av sådan glans och grymhet, kärlek och dygd, makt och blodsband att det närmar sig bilden av människan på jorden en gång för alla.