Vår uppgift är att sträva mot fullkomlighet, genom frihetens krävsamma vandring, sa Benedictus XVI på Alla Helgons dag

Under en regntung himmel firade vår påve Benedictus XVI idag alla himlens helgon, och i sin Angelusbön på Petersplatsen, sa han, "att sträva mot fullkomligheten är alla människors uppgift".

Alla helgons högtid tar våra hjärtan bortom tidens och rummets gränser. Hjärtat utvidgar sig till Himlens dimension. I kristendomens början, kallades alla kyrkans medlemmar för helgon. I sitt första brev till Korintierna vände sig Paulus till "dem som helgats genom Jesus Kristus och kallats att vara heliga" (1 Kor 1,2). Den kristne redan är helig, eftersom dopet för honom samman med Jesus, och påskmysteriet; men samtidigt måste han bli helig, genom att bli mer och mer lik Jesus.

Ibland tänker man att heligheten är något som tillhör några få utvalda och previlegerade. Men i verkligheten är det varje kristens, ja varje människas, uppgift att sträva mot fullkomlighet, att bli helig. Paulus skriver att Gud har utvat oss "till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek" ( Ef 1,3-4). Alla människor är kallade till helighet som i slutlig analys innbär att leva som Guds barn, i likhet med honom, vars likhet vi är skapta efter. alla människor är Guds barn, och alla måste bli det de är, genom frihetens krävsamma vandring. Gud bjuder alla till att bli en del av hans heliga folk. Vägen dit är Kristus, sonen: "ingen kommer till fadern utom genom mig" ( Joh. 14,6)

Med klokhet har kyrkan placerat minnesdagen för Alla Själar, efter Alla Helgons dag, vars mångfald vår liturgi idag presenterar i orden "en stor skara som ingen kunde räkna, av folk och stammar och länder och språk" (Ap 7,9). Till vår vördnadfulla bön till helgonen, förenar sig våra böner för alla de själar som före oss har passerat från denna värld till det eviga livet. Till dem offrar vi imorgon vår eukaristi, våra böner, vårt lidande och våra vardagliga tyngder, så att de får tillträde att njuta av Guds frid och ljus i evighet.

I centrum av helgonens gemenskap strålar Maria, den högste och ödmjukaste skapelsen, liksom Dante beskriver henne i sitt verk. Om vi lägger vår hand i hennes hand blir det lättare att gå fullkomlighetens väg. I hennes händer lägger vi även våra kära avlivdna, i hoppet om att en dag träffa dem igen, i de heligas ärorika kommunion. Med de orden avslutade Benediktus XVI Angelusbön idag.