Det finns ett vardagligt martyrskap då man i tyshet vittnar om mod, trohet och kärlek,
sa Benediktus XVI under Angelusbönen i samband med de 498 spanska martyrernas saligförklaring
På Petersplatsen såg man inte endast de samlade pilgrimerna på söndagmorgonen. Andra
ansikten drog uppmärksamheten till sig. Högt över huvudena lyfte pilgrimmerna svartvita
bilder på de 498 martyrer som just denna dag saligförklarades. Bara från Spanien hade
40 000 pilgrimer begett sig till Rom dagen i ära, för att fira sina martyrers saligförklaring,
och de spanska färgerna gult och rött vajade i flaggor och vimplar. Martyrerna led
offer för den kristna förföljelsen, under det spanska inbördeskriget på 1930-talet.
Av de avrättade var två biskopar, 24 präster och 462 munkar och nunnor. Totalt dödades
cirka 7000 av Kyrkans folk i Spanien under de åren. Ett så här stort nummer martyrer
får oss att reflektera över att den yttersta kristna vittnesbörden, när man dör för
sin tro, inte är något som är reserverat för några få individer, sa Benediktus XVI
under sitt Angelusbudskap. Det är en realisktisk möjlighet. Här har vi män och kvinnor,
i olika samhällsklasser, åldrar och kallelser, som har betalat sin trohet till Kristus
och hans Kyrka, med sina liv. Till dem passar aposteln Paulus ord bra, när vi
i dagens liturgi läser: "Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer, och tiden är inne
då jag måste bryta upp. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet,
jag har bevarat tron" (2 Tm 4,6-7). När Paulus närmar sig döden belyser han den med
hoppet och tacksamheten, och i frid med sig själv och med Gud, bemöter han döden.
Han har levt sitt liv i evangeliets tjänst, inte sparsamt, utan generöst. Oktober
månad är särskilt missionens månad, sa påven. Och nu avslutar vi oktober med de 498
martyrernas vittnesbörd. Vi lägger till deras namn till listan över de martyrer som
saligförklarats de senaste dagarna i Brasilien och Österrike; Albertina Berkenbrock,
Emmanuel Gomez Gonzales, Adilio Daronch och Frans Jägerstätter i Brasilien och i Österrike.
Alla är naturligtvis inte kallade till att vittna med sitt liv, i ett blodigt
martyrskap. Men det finns även ett oblodigt martyrskap, som inte är minder betydelsefullt,
fortsatte Benediktus XVI. Om vi ser på Celina Chludzinska Borzecka som saligförklarades
i Rom på lördagen, så ser vi hur en maka, moder och sedan änka och ordensgrundare,
kompromissfritt levde evangeliet och i tysthet vittnade hjälteaktigt med sina vardagliga
plikter och med sin generositet i de allra fattigastes tjänst. Den här typen av
martyrskap, när man i vardagslivet offrar sig själv, är mer än någonsin viktigt i
vår tids sekulariserade samhällen. Det är kärlekens fredliga kamp, som varje kristen,
likt Paulus, outtröttligt måste kämpa. Loppet att sprida evangeliet, till vår sista
dag. I vår vardagliga kamp hjälper och skyddar Jungfru Maria oss, Martyrernas Drottning,
avslutade Benediktus XVI sitt angelusbudskap. Under sina dryga två år som påve,
har Benediktus XVI saligförklarat 559 personer, och utav dem är 525 martyrer. Detta
under samanlagt 36 cerminier, i Vatikanen och i övriga världen. Antalet helgonförklaringar
under hans pontifikat är 14. Det var kardinal Jose Saraiva Martins som fick uppgiften
att fira kyrkans största saligförklaring någonsin om man ser till antalet. Vad säger
oss dessa martyrer idag? reflekterade han över i sin predikan under mässan på Petersplatsen.
Vad är deras budskap till vår tids män och kvinnor. Jo, att vi alla är kallade till
helighet. Alla. Utan undantag. Vi kan inte nöja oss med att leva kristendomen med
medelmåttlighet. Vi kan inte nöja oss med en ljummen tro. Martyrernas budskap är att
leva med entusiasm och glädje, med trohet och kärlek. Vårt kristna liv ska inte
förvandlas till ett par enstaka goda handlingar, utan det ska genomsyra allt vi gör,
och varje stund på jorden, fortsatte kardinal Saraiva Martins. Kristus måste finnas
med för att vi troget ska kunna göra våra vardagliga företeelser och plikter. De minsta
och mest alldagliga handlingarna som kan verka betydelselösa, växer i värde och betydelse
om de görs med kärlek till Gud. Martyrerna nådde höga toppar med sitt hjältelika
mod. Vårt hjältemod ska vi visa i de vardagliga valen, i valet att leva vårt liv kristet.
Vi ska lägga nivån av våra vanliga liv högt. Vårt vardagliga liv bjuder på en mångfald
situationer, i vilka vi kan visa hjältemod. Johannes Paulus II sa i ett av sina
tal att "om inte martyrernas vittnesbörd lever kvar i våra minnen, om vi glömmer bort
vad de offrade för sin tro, skulle vår tid förlora en viktig komponent. De stora mänskliga
och religösa värderna behöver konkreta exempel, invävda i historien. Vi inte kan
nöja oss med att fira deras minne och beundra dem, medan vi lever vidare utan att
lyssna på vad de har att säga oss, fortsatte kardinal Saraiva Martins. Lyssna på deras
budskap om trohet och kärlek. Vi måste göra en ärlig samvetsransakan, och lägga fram
våra avsikter för oss själva, så att denna trohet och kärlek visar sig även i våra
liv. Tron hjälper oss att rena förståndet, säger Benediktus XVI, så att vi lär
oss förnimma sanningen. Om tron hjälper sanningen att få plats i våra förstånd, skyggar
man inte längre inför plikter och hinder, utan med konstans bidrar man med det som
man kan göra för att försvara rättvisan, den mänskliga värdigheten, livet från födelsen
till den naturliga döden, familjen, barnen. Vi vill att världen ska bli en bättre
plats, och var och en av oss måste ta vårt ansvar. Kardinal Saraiva Martins avslutade
med att be om de 498 martyrernas beskydd, i hoppet om att vi fylls av en brinnande
lust att följa deras helighet.