Den 27 september firades Turismens världsdag och i årets budskap står kvinnan i centrum
”Turismen kan säkert innebära en möjlighet, en öppen dörr, för kvinnorna i
samhället och i Kyrkan - men inte utan svårigheter och utmaningar”. Det är vad
man kan läsa i budskapet från det ”Påvliga rådet för själavård åt migranter
och nomader” i samband med ”Turismens världsdag”, som firades den 27 september.
”Kvinornas speciella anlag för kreativiet, sinne för solidaritet och förmåga
att anpassa sig till andra, hjälper kvinnorna till att intuitivt förstå turisternas
smaker och intressen”, står det i budskapet. Vatikanradion har talat med sekreteraren
i det ”Påvliga rådet för själavård åt migranter och nomader”, ärkebiskopen Agostino
Marchetto, angående innebörden av denna ”Turismens dag”.
”Dagen instiftades
år 1980 och vårt ”Påvliga Råd” har velat delta i den ända sedan början ur
pastoral synpunkt - genom att organisera firandet av den i de lokala Kyrkorna
i hela världen. I vårt budskap beträffande årets temat ”turismen - öppen dörr för
kvinnorna”, framhåller vi, hur kvinnans känslighet och smidbarhet i turismen
kan finna tusen tillfällen till att framträda i från den allra enklaste typen
av arbete till höga ansvarsfulla poster. Ja, jag vill säga - med orden i
vårt budskap - att ”kvinnornas speciella anlag för kreativitet, sinne för solidaritet
och förmåga att anpassa sig till andra, hjälper kvinnorna till att intuitivt
förstå turisternas smaker och intresssen.
I de många sektorerna av turistindustrin,
som är i ständig utveckling, finner drygt 200 miljoner personer arbete. Det handlar
om en verklig drivkraft för ekonomin och en arbetskälla, vilket berör speciellt
kvinnorna, för enligt den Internationella Arbetsorganisationen, så blir de arbetslösa
kvinnorna allt fler. Kvinnorna utgör också en stor del av de fattiga i världen,
eftersom det fortfarande råder ojämlikheter mellan kvinnor och män vad gäller
arbetsförhållandena och lönerna.
Vårt ”Påvliga Råd” lägger ned stor energi
på att granska situationen för kvinnorna, för att försöka främja deras kapaciteter
och anlag, och samtidigt försvara deras värdighet, säkerhet och fundamentala
friheter. Jag måste, dock, tillägga att vårt handlingsområde, speciellt, är
pastoralt. Naturligtvis medför arbetet för kvinnorna på turistområdet ett större
engagemang, när det ska kombineras med moderskapet. Svårigheten ökar på grund av
den periodiska karaktären i turistströmmarna och arbetet som ofta är säsongartat,
med stressande arbetspass och arbetstider. Vi framhåller, dock, det pastorala
engagemanget som är möjligt för kvinnorna, och som för övrigt redan existerar
till förmån för turisterna.
Kyrkan ägnar sig åt kvinnorna. Vi tar på
oss den evangeliska uppgiften att inge hopp och göra så att insikten om deras
förmågor, värdighet och kvinnliga identitet ökar. I främsta linjen är även en
del religiösa kongregationer, som ägnar sig åt att stödja och hjälpa många kvinnor
och unga flickor på arbets- och utbildningsområdet - och för att försöka föra
de som vill, tillbaka till ett värdigt liv, efter att ha förlorat det - ofta
med tvång. Och här har vi även dramat med sexturismen”, säger ärkebiskopen
Agostino Marchetto, sekreterare i det Påvliga rådet för själavård åt migranter
och nomader.
Och på tal om sexturismen, säger Vatikanens statssekreterare,
kardinal Tarcisio Bertone, ”att det är vår plikt att anmäla den intolerabla
skandalen som sexturismen utgör och som förödmjukar kvinnorna och försätter
dem i en situation av slaveri”. Det kan man läsa i budskapet, som kardinalen
har sänt till generalsekreteraren för Turismens världsorganisation. ”Man måste
göra allt det som är nödvändigt för att turismen inte ger efter för något
liknande, utan alltid strävar efter att vara tillfälle till en positiv dialog
mellan de olika kulturerna, som tack vare denna kontakt kan berika sig ömsesidigt”,
skriver kardinalen. I budskapet framhåller han den situation av minoritet och
stor orättvisa, som kvinnan befinner sig i.
Man måste, säger kardinal
Bertone, verka för en konkret jämlikhet vad gäller rättigheterna för kvinnorna,
genom att garantera dem jämställdhet i arbetet, religionsfrihet, respekt för
behoven som är knutna till deras moderskap och en rättvis lön.