Van Thuans skrifter från tiden han var fängslad, har kommit ut i boken "Hoppets väg"

I ”Hoppets väg,” en nyutkommen bok av den avlidne Kardinal Francis Xavier Nguyen Van Thuan, har man samlat 1001 aforismer skrivna under hans tid i fängelse i Vietnam under 1970 och 80:talet. Under nätterna skrev han dessa korta reflektioner på små papperslappar som sedan smugglades ut för att cirkulera bland församlingarna. Trots faran för hans liv fortsätta han att på detta sätt vara en herde för sitt folk. Det var innerliga och djupa budskap som skrevs ner av den andliga fadern som ville stärka och uppmuntra modet hos sitt plågade och krigshärjade folk genom att hålla deras gemensamma längtan efter frihet vid liv.

På sida 23, aforism nummer 60 skriver han:

”Men du säger: ”Det är för svårt!” Ja, det är sant. Och ändå, bara det man förvärvat genom ansträngning är värt någonting.”

Han föddes 1928 i Vietnam och prästvigdes 1953. 1975 reser Van Thuan till Saigon för att tillträda sin tjänst som assisterande ärkebiskop i Saigon. Men bara några månader senare blev han arresterad och sattes i fängelse av kommunistregimen. Utan vare sig rättegång eller dom satt han fängslad i tretton år, varav nio i total isolering. I inledningen skriven av Msgr Gianpaolo Crepaldi, sekreterare för Justitia et Pax, kan vi läsa om den psykiska tortyr det innebar att sättas i total overksamhet, men också om vikten att lyda Guds vilja, insikten som skulle ge honom ny frid. Under dessa hemska dagar bad Van Thuan till Maria och han blev bönhörd, han lämnade fängelset 1988 på den 21:sta November, Jungfru Marias tempelgång. Tio år efter det att han blivit frisläppt blev han 1998 ordförande för det påvliga rådet för rättvisa och fred, Justitia et Pax, och år 2001 utnämdes han till kardinal, men han återvände till sin Fader i himmelen redan den 16 september 2002.


Msgr Crepaldi skriver att ”hemligheten med kardinalens hjältemodiga tro var bönen.” Och på sida 37 aforism 132 kan vi läsa:


”Man kan bedöma resultaten av en människas ämbete genom att iaktta hans eller hennes böneliv.”


Och vidare på sida 39 aforism 147:


”Det var inte av lättja som Maria satt tyst vid Herrens fötter. Hon valde den bästa delen: att lyssna till Herren och låta Hans ord genomsyra hennes hjärta och själ – och – bearbeta hennes inre och förändra henne. Kan någonting kallas mer aktivt än tillkomsten av en sådan förnyelse och förvandling? (Luk.10:42)


Och bönens närvaro känns på varje sida och i varje aforism. Van Thuan beskriver hur att kasta sig till marken, att böja knä, att tala och brista ut i lovsång, att allt detta sker inte för att Gud ska förstå oss, utan för att vi ska förstå oss själva, och inte för att Gud inte skulle förstå vårt offer annars, för det görs för vår egen skull, för att väcka andakten, och det är andakten som Gud tar emot som offergåva. Aforism 148 lyder:


”Offer och kontemplativ bön går hand i hand. Om du inte brukar ägna dig åt offer, klaga inte över att ditt böneliv har kallnat.”


Till skillnad från djurens instinkt måste vi människor alltid lära oss vad det innebär att vara människa, och kardinalen väcker denna lärdom inom oss. Han får läsaren att förstå hur livsviktigt det är att aldrig tappa greppet om de riktiga prioriteringarna; gör hon det blir världen ogenomskinlig och absurd. Men om man håller världens uppkomst, Guds närvaro, det mänskliga livets struktur och mål i minnet, då blir allt, inklusive fängelsestraff och plågor, något som har sin plats i en tillvaro som fundamentalt är meningsfull och kärleksfull. Aforism 515 inbjuder oss till denna glädje:


”Förneka inte dina gåvor eller dina framgångar. Tacka Gud i stället för att Han använder dig för sitt verk på samma sätt som när en konstnär använder enkla penslar för att skapa ett mästervärk.”

Och en senare aforism understryker studiernas och intellektets vikt för att förstå världens fundamentala mening men att belöningen ligger i just dess arbete, han skriver:

”Det finns bara en belöning: Gud själv. När Gud sade till Thomas av Acquino: ”Du har skrivit väl om mig, Thomas; vilken belöning önskar du dig?” svarade Thomas mycket riktigt: ”endast dig, min Gud.”


Till slut hoppas vill vi alla göra aforism 166 till vår egen, som lyder


”Det sätt du börjar dagen på är mycket viktigt. Stig upp varje morgon fylld av iver och beslutsamhet, och du kommer att bära med dig denna entusiasm hela dagen.”