Var goda förvaltare av det Gud anförtror er genom att dela med er till era medbröder,
sa Benediktus XVI under söndagens Angelusbudskap
Påven besökte under söndagen Velletri, en liten stad söder om Rom.I Velletri var Benediktus
XVI titulärbiskop under 12 år, mellan 1993-2002. Stadens befolkning tog emot honom
varmt och familjärt, och man kunde se att det var ett kärt återseende av den andliga
och pastorala fader, påven under många år varit för dem. Påven firade mässan på torget
framför katedralen och talade under predikan om Jesu kärlek till de fattiga, och om
hur farligt det är att bli för fäst vid pengar. Argument som han senare tog upp även
i sitt Angelusbudskap, tillbaka i Castelgandolfo.
Lukas är evangelisten, som
mer än de andra, visar hur mycket kärlek Jesus har för de fattiga, och den här söndagen
hjälper Lukas oss att reflektera över hur riskfullt det är att vara alltför fäst vid
pengar och egendomar, eftersom de kan bli hinder för vår kallelse att älska Gud och
vår nästa, sa påven. Man läser dagens evangelietext med en viss häpnad, för texten
lovordar en ohederlig förvaltare. Men det är inte hans ohederlighet som evangeliet
inbjuder oss att följa, utan hans kvickhet.
Vi får i evangeliet en serie råd
om hur vi ska handskas med pengar och världsliga ting, fortsätter påven. Råd i korta
fraser, vilka dock förutsätter val, radikala beslut och en konstant inbordes medvetenhet.
Sanningen är att livet alltid är ett val: ett val mellan ärlighet och oärlighet, ett
val mellan trogenhet och otrogenhet, ett val mellan egoismo och altruism, mellan det
goda och det onda. Ingen kan tjäna två herrar, väljer man att tjäna den ena, väljer
man bort den andra. Det är därför nödvändigt att fatta ett beslut: ska våra handlingars
slutkriterium följa egenvinningens logik, eller ska vi välja solidaritetens logik
där vi delar med oss.
Om våra val styrs av det som gagnar oss själva, ökar
den oproportionerliga klyftan mellan rika och fattiga, liksom det förödande utnyttjandet
av jordens resurser. Om vi istället väljer solidariteten kan vi rätta till obalansen
i utvecklingen för allas bästa. I grunden handlar det om valet mellan kärlek och egoism,
mellan rättvisa och ohederlighet, mellan Gud och Satan. Att älska Kristus och våra
medbröder är inte en ytlig assesoar i livet, utan det är det sanna syftet med hela
vår existens. Därför är det viktigt att vi lär oss göra våra val, och att kunna avstå
radikalt, om det är nödvändigt. Idag som igår krävs det, som kristen, mod att gå mot
strömmen.
Påven fortsatte med att citera den heliga Augustinus, som säger
att vi måste se till att, genom de världsliga rikedomarna, nå de eviga rikedomarna.
Vi blir goda förvaltare av det som Gud anförtror oss, om vi delar det med våra medbröder.
Det egoistiska sökandet efter vinst till varje pris, gör att människans törst på mer,
växer, liksom förakten och utnyttjandet av de fattiga. Dessa känslor måste den kristna
skjuta ifrån sig med kraft, och öppna sina hjärtan för den autentiska generositeten.
En generositet som visar sig först och främst i bönen. Det är ett stort tecken på
kärlek att be för sin nästa, säger Paulus i andra läsningen.
Så i en uppmaning
till bön avslutande påven sin predikan i Velletri. Väl tillbaka i Castelgandolfo fortsatte
Angelusbudskapet under samma tema. Påven sa att pengar i sig inte är ohederliga, men
mer än någonting annat, har de förmågan att sluta människan i blind egoism. Man måste
alltså arbeta på en slags omvändelse även vad gäller sina ekonomiska tillgångar. Ekonomisk
vinning och balanserad fördelning talar inte emot varandra, men den balanserade fördelningen
är viktigast, och vinningen är naturligtvis tillåten, men i rätt skala.
Här
citerar Benediktus XVI sin företrädare Johannes Paulus II, som i encyklikan "Centesimus
annus" skrev att: "kapitalismen ska inte anses vara den enda ekonomiska modellen att
följa.... De växande hunger och miljöproblemen visar att om ekonomisk tillväxt är
den övervägande drivkraften, växer oproportionen mellan rika och fattiga". Påven
avslutar med Jungfru Marias ord i Magnificat, Hungriga mättar han med sina gåvor,
/ och rika visar han tomhänta ifrån sig, och Benediktus XVI ber henne framför allt
idag att inspirera ekonomer och statsmän världen över, att utveckla långvariga strategier
som gynnar folkens autentiska utveckling.
Efter Angelusbönen gick Benediktus
XVI första hälsning till präster, diakoner och religösa -alla zigenare- som i dagarna
har samlats i Rom under det första väldsliga mötet med temat "Med Kristus i zigenarnas
tjänst", organiserat av det påvliga rådet för själavård åt utvandrare och nomader.