Benediktus XVI vet att för en del troende skapade liturgireformen på 1970-talet ett
stort problem, och eftersom han själv har en förkärlek för litugi, ser påven litugin
före det Andra Vatikankonciliet som en oväderlig skatt. Det säger Kardinal Dario Castrillon
Hoyos, ansvarig för den påvlig kommissionen Ecclesia Dei, samt under många år prefekt
i den klerikala kongregationen.
Den 14 september blir Motu Proprio gällande,
vilket innbär att det är fritt fram att använda den romerska mässboken från 1962.
Den blev aldrig avskaffade, men nu återfår kyrkohedarna möjligheten att använda den
traditionella liturgin, utan att söka tillstånd hos den Heliga Stolen.
Detta
betyder inte att påven vill gå bakåt i tiden, fortsätter Kard. Castrillon Hoyos. Det
är viktigt att komma ihåg att konciliet inte förbjöd S. Pius V liturgin, och att konciliets
fäder firade den mässan. Konciliet vill vara vidsträckt för de troender goda friheter.
En av dessa friheter är just att använda denna liturgiska skatt, för att behålla den
levande.
I verkligheten är förändringen med Motu Proprio inte så stor. Den
stora skillnaden i praktiken är att alla präster kan besämma själva om de vill fira
mässan med den latinska ritualen, utan att be om den Heliga Stolens tillåtelse. Kyrkohedarna
måste alltså öppna sina församlingar för de präster som använder den liturgin, samt
erbjuda den om församlingsmedlemarna visar sin önskan.
Mina förhoppningar
är nu att Eukaristin, som är kyrkans största kärleksmanifestation, inte blir anledning
till tvister och konflikter. Fortsätter Kardinal Castrillon Hoyos. I sin närvaro i
Eukaristin vill Herren förmedla oss sin kärlek. Jag hoppas att församlingarna inte
längre ska splittras utan istället ska växa i helighet, med en ritual som har varit
helighetens redskap, under över tusen år. Benediktus XVI har räddat denna skatt, genom
att tillåta hela Kyrkan att använda den, avslutade kardinalen.