Benediktus XVI anländer till ett förväntansfullt Österrike

Igår började Påvens apostoliska resa till Österrike. När han klev av flygplanet på Wiens internationella flygplats regnade det kraftigt. Vid trappan stod Wiens ärkebiskop Card Schönborn och Österrikes president Heinz Fisher. De tog emot Benediktus XVI med ett vitt paraply och ledsagade honom till en närliggande hangar för välkomscermonin.

I sitt tal på Wiens flygplats underströk påven den 850:de minnesdagen av Mariazell och att han önskade vandra dit som en pilgrim. Han berättade att Mariazell inte bara representerar 850 år av historia, men visar grunden för denna historia, och vägen mot framtiden. Mariazell är Österrikes moderliga hjärtat. Det symboliserar en öppenhet över fysiska och nationella gränser, som påminner oss om människans kapacitet för öppenhet mot Gud och sanningen.

Påven avslutade sitt tal med att säga: "Jag vet att många i Österrike arbetar med välgörenhet och att hjälper andra. Sådan trohet som ni ger generöst och inte av egennytta för andras välstånd, markerar även det livets pilgrimsresa."

Den första anhalten efter välkomscermonier på flygplatsen var torget Am Hof i centrala Wien, där den berömda Mariapelaren "Mariensäule" reser sig högt mitt på torget. Pelaren är i brons och härstammar från 1667. Det är en kopia av orginalpelaren i marmor. Där, framför Am Hof kyrkan, de "nio änglakörernas kyrka" blev Benediktus XVI emottagen av Wiens borgmästare. Am Hof kyrkan är en 1600-tals kyrka i barockstil, och det var från kyrkans terrass som det heliga romerska rikets slut förkunnades, då Franz II avstod från kejsarkronan.

Påven talade till de samlade. Österrikeresan har som motto "Betrakta Kristus..........och ni ska vittna om mig". Han sa: "Hur många människor har inte stått här och höjt sin blick till Maria. Hur många har inte upplevt hennes ingripande då vi befunnit oss i personliga svårigheter. Men vårt kristna hopp breder sig bortom våra små och stora önskningar. Om vi lyfter blicken mot henne visar hon oss till vilket hopp vi har skapats. Hon förkroppsligar människans sanna natur.

Mariapelaren, som restes av kejsaren Ferdinand III, var den första symboliska stationen under påvens vallfärd till Mariazell. Inne i kyrkan bad han framför det Heliga Sakramentet och runt om i Österrike förenade sig församlingarna i denna bönevaka, då Påven la Österrike i Marias händer. Under cermonin lästes olika böneintentioner upp, och lämnades sedan över till Benediktus XVI, fastknutna vid en blomma. Efter att påven hade välsignat blomsterbuketten, bars den fram till det Heliga Sakramentet på altaret.

Efter den liturgiska cermonin i Am Hof kyrkan fortsatte påven i sin Papamobile vidare till det judiska Shoah minnesmonumentet på Judenplatz. Förutom minnesmonumentet ligger en arkeologisk utgrävning av en medeltida judisk synagoga på platsen, och det judiska medeltidmuseet. På monumentets stenar finns namnen på de platser inristade, där 65000 österrikiska judar avrättades av nazister mellan 1938 och 1945. På Judenplatz blev påven mottagen av rabbinen, och under 5 tysta minuter bad påven vid monumentet.

Wiener Hofburg är en serie byggnade, torg, innergårdar och trädgårdar. Det är som en stad i staden. Hofburg var Habsburgska residenset från 1283 till 1918. Det är här som påven avslutade sin första dag på Österrikeresan. President Heinz Fisher tog emot påven även här och de två inleder visiten med ett privat samtal i presidentens rum. Efter det talar påven till Österrikes diplomatiska kår och regering. Han sa:

"Relationerna mellan Österrike och den Heliga Stolen är en del av det stora nätverk av diplomatiska relationer där Wien är ett viktigt vägskäl, vilket bevisas av antalet internationella organisationer som har sina huvudkvarter i staden." På detta vis började Benediktus XVI:s tal framför Österrikes regering och diplomatiska kår.

Påven prisade Österrikes prov på solidaritet genom initiativ som "Licht ins Dunkel" vid juletid och "Nachbar in Not." Han noterade ochså landets ekonomiska och sociala framsteg som var otänkbara endast tjugo år sedan.

Påven noterade det historiska Wien, som för århundraden var ett imperium som sträckte sig över centrala och öst-Europa. Han förklarade vilket "gott tillfälle det var att blicka framåt på dagens Europa." Han prisade det enade Europa men underströk medborgarens fortsatta avståndstagande i själ och hjärta. Han fortsatte med att poängtera den viktiga konstitutions och demokratiserings processen som den europeiska gemenskapen innebär för central och särskilt öst Europa.

Han uttryckte hur: "Det Europeiska hemmet kommer att vara en god plats att leva för alla endast om den är byggd på en stark kulturell och moralisk grund skapad ur en gemensam historia och tradition. Europa kan inte och får inte neka hennes kristna rötter. Dom representerar en dynamisk komponent av vår civilisation när vi inträder i tredje milleniet. Kristendomen har starkt bidragit till att forma denna kontinent och speciellt Österrike."

Påven talade ochså om den europeiska livsmodellen, baserad på en stabil ekonomi, social rättvisa, politisk pluralism, tolerans, generositet, öppenhet och baserad på gemensamma övertygelser. Men han varnade om den växande globaliseringen och hur politiken bör limitera den så den inte blir till ett hinder för dom fattiga och framtiden.

Senare blev ett starkt tema, livet. "Det var i Europa männskliga rättigheter föddes," sa han och fortsatte "den fundamentala männskliga rättigheten, före varje annan rättighet, är rätten till liv." Påven uttalade sin stora önskan att europeiska länder återigen skall vällkomna barnet och att unga gifta par vill börja nya familjer. Dock meddelade han att detta inte var möjligt om vi inte skapar glädje och säkerhet omkring livet, ett liv där barn är en gåva åt alla.

Inom samma tema visade påven sin oro över den aktiva dödshjälpen. "Det enda svaret till de som lider vid livets slut är kärleksfull omhändertagande och mänsklig närhet," och han fortsatte, "men om det skall lyckas, behöver vi omedelbara strukturella förändringar inom social och hälsovården."

Han avslutade med några ord om Europa: "Europa kommer att bli mer självsäker om den accepterar dess intellektuella tradition, dess fantastiska resurser och ekonomiska makt. Europa bör därför anta en ledande position i arbetet mot global hunger och fredsbevarandet."

Till sist sa han: "mycket av vad Österrike är och har, kommer från kristendomen och dess goda effekt på män och kvinnor. Därför bör det vara allas arbete att se till att dagen inte kommer då endast dess stenar skall prata om kristendomen! Ett Österrike utan en levande kristen tro skulle inte längre vara Österrike."