Om man besöker Moder Teresas Barmhärtighetssystrar i Rom på Colle Oppio och går in
i deras kapell möts man av ett stort kruxifix, och bredvid det står orden: "Jag är
törstig". Att släcka Kristus törst och hunger var moder Teresa kallelse, och i de
allra fattigaste och mest utsatta, såg hon den hungrande och tòrstande Kristus. Hon
brukade säga: Kristus är hungrig varje dag, och varje dag måste vi föda honom.
Igår
är det tio år sedan hon dog. Ärkebiskop Angelo Comastri, som ansvarar över Peterskyrkan,
fick vid flera olika tillfällen möjlighet att träffa Moder Teresa, och han berättar
om sina personliga minnen. Det som mest slår mig då jag efter tio år tänker tillbaka
på henne, säger han, var hennes otroliga sätt att be. Fysiskt prövad av ålderdom,
arbete och uppoffringar, dök hon in i Gud, och reste sig med en otrolig styrka.
I
mötet med andra människor var det som slog mig starkast upplevelsen av att personen
hon talade med verkade vara den enda i världen för Moder Teresa. Hon tittade rakt
in i ögonen och släppte inte blicken. Du kände en moders blick på dig, och framför
allt kände du Guds blick. Hon hade en kapacitet att värna om varje människa som stod
framför henne, så starkt att du kände dig unik.
Moder Teresa blev även kritiserad,
fortsätter Mons. Comastri. Alla helgon är obekväma. De bestrider egoismen, de går
emot stoltheten och medelmåttligheten, Moder Teresas person var störande för många
ögon, och där föddes kritiken.
En berömd journalist, Augusto Guerriero, från
den italienska tidningen Epoca berättar: När jag en dag fann mig i Moder Teresas närvaro,
kände jag att jag stod framför en helig person. Jag såg på henne hennes händer som
hade lindrat så många människors lidande, och tänkte att jag har kastat bort så mycket
av mitt liv, för det finns bara ett ideal värt att leva efter och det är kärleken.
Och det skrek Moder Teresas person mig i ansiktet, säger Guerriero.
Moder
Teress Barmhärtighetssystrar har på olika håll i Rom härbärgen för hemlösa. I hennes
anda förvaltar "Sisters of Charity" hennes kärleksarv. En utav nunnorna från Moder
Teresa orden blev en dag skadad av en utav de hemlösa. När en präst kom för att besöka
henne på sjukhuset, och beklagade sig över vad som skett, svarade nunnan lugnt och
tryggt: Kärlek kostar. Två ord som är viktiga att minnas. Kärlek kostar. 1948 fick
Moder Teresa påvens tillstånd att påbörja sitt arbete i slummen. Efter ytterligare
ett par år får hon av myndigheterna i Calcutta tillåtelse att använda ett nedlagt
Kali-tempel och här inrättar hon sitt hem för döende. Home for the Dying. Hon och
hennes medhjälpare hämtade döende människor från gatorna i Calcutta och förde dem
hit för att vårda dem under deras sista levnadsdagar. 1953 öppnade hon det första
hemmet för föräldralösa barn och 1957 påbörjade hon och The Missionaries of Charity
sitt arbete med spetälskesjuka. Det finns många berettelser om moder Teresas agerande.
En kvinna som låg döende i spetälska på trottoaren knuffade undan Moder Teresa, då
hon försökte närma sig henne. Känslan av skam och ovärdighet var för stark hos kvinnan.
Men Moder Teresa gick inte. Hon ställde sig bredvid henne och i en långsam takt upprepade
hon "I love you....I love you" under kvinnans dödsångest. Moder Teresa fick Nobels
fredspris 1979. I sitt tal då sa hon. Det finns en otroligt stark hunger efter kärlek
i världen. Vi upplever den alla i våra liv. Smärtan, ensamheten. Vi måste våga känna
igen den då vi möter den. Den hungrande kanske finns i er egen familj. Hitta dem.
Älska dem. Gör om er kärlek till handling. Hon avled den 5 september 1997 och saligförklarades
av Johannes Paulus II 2003.