Med ödmjuka hjärtan kan vi gå igenom den trånga porten, sa påven under söndagens Angelusbudskap

Vad menas med den trånga porten som den XXI söndagens evangelium talar om? På Jesu sista resa upp till Jerusalem frågar en man honom: "Herre, är det bara några få som blir räddade?" Och Jesus svarar honom: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många ska försöka ta sig in men inte lyckas".

Vad menas med det? Varför lyckas många inte gå igenom porten? Handlar det om en port som är reserverad för få utvalda? Under gårdagens Angelusbudskap talade Benediktus XVI till oss om hur det inte finns previligerade i frälsningshistorien, och om hur vi alla står inför samma trånga port. Han sa:

Det är lätt hänt även idag, att man reagerar som mannen som ställde frågan till Jesus. Frestelsen att tolka det så ligger på lur. Frestelsen att koppla av i tron att det räcker med religösa övningar för att uppnå en previlegerad och trygg plats.Jesu budskap går istället i raka motsatta rikningen: alla kan komma in i livet, men för alla är porten trång. Det finns inga previlegerade. Dörren är öppen för alla, men den är trång, därför att den är krävande. Den är kräver engagemang, självförnekelse, och att man arbetar på att inte låta sitt ego ta plats.

Åter igen liksom under föregående söndagar - fortsatte Benediktus XVI - inbjuder evangeliet oss till att betrakta framtiden som väntar oss och som vi måste förbereda oss för under vår vallfärd på jorden. Frälsningen, som Jesus har verkställt genom sin död och sin uppståndelse, är universiell. Han är den enda Frälsaren, och han inbjuder oss alla till det eviga livets bankett. Men på ett villkor, som gäller alla: att man väljer att följa honom, och att göra som han, genom att liksom han bära sitt kors, och viga sitt liv till att tjäna sina medbröder. Alltså finns det ett enda universiellt villkor för att gå in i det eviga livet.

På sista dagen - påminner oss Jesus i evangeliet - är det inte beroende på vilka previlegier vi har, som vi döms, utan på hur vi har valt att handla i livet. Orättens hantlangare blir utestängda medan de som har gjort gott för sig, och strävat efter rättvisan, även om det kostat dem uppoffring, blir emottagna. Det räcker inte med att man säger att man är Jesu vän, och skryter med falska meriter. Den äkta vänskapen med Jesus uttrycker sig i sättet man lever på, i hjärtats godhet, i ödmjukheten, i godsintheten och barmhärtigheten, i kärleken till rättvisan och sanningen, i det ärliga och hederliga engagemanget för fred och försoning.

Detta, skulle man kunna kalla identitetskortet, som gör oss till hans sanna vänner, dett är passet, som tillåter oss att gå in i det eviga livet. Om vi vill gå genom den trånga porten måste vi göra oss riktigt små, och ödmjuka till hjärtat, som Jesus. Liksom Maria, hans och vår moder. Vi kallar henne Ianua Caeli, Himmelens Port, och vi ber henne om hjälp att vägleda oss i våra dagliga val, på vägen som leder till himmelens port.

De senaste dagarnas otroliga hetta hade inte hindrat pilgrimerna. Efter att ha välsignat folket som var samlat på borgården till palatset i Castelgandolfo, gick påven till fönstret som öppnar sig mot stadstorget, för att välsigna alla de människor, som inte hade fått plats inne på borgården. På polska sa han att hans böner förenade sig med Polen som på söndagen firade Jungfru Maria från Czestochowas högtidsdag, den Svarta Madonnan, och han la Polens framtid i hennes beskyddande händer.

Vid söndagens Angelusbön närvarade en grupp religösa, både muslimska, ortodoxa, lutherska och katolska ledare från Kazakistan, och påven välkomnade dem extra. Han sa: era möten i Assisi och Padua, liksom i Vatikanen, utmärker ett hopp om att ömsesidig förståelse och respekt mellan olika religiösa kommuniteter, kan övervinna misstron, och främja fredens väg som väller fram ur sanningen. Jag ber för att er resa ska bli en succe och att era ansträngningar ska bära frukt.