Påvens Angelus-bön i Lorenzago di Cadore

"Kära bröder och systrar!
I dessa dagar av vila som jag, tack vare Gud, tillbringar i Cadore, känner jag, ännu mer intensivt, bedrövelse över nyheterna som når mig angående de blodiga strider och våldsepisoder, som sker i alla delar av världen. Detta får mig att, idag, ännu en gång reflektera över det drama som gäller människans frihet i världen. Naturens skönhet påminner oss om att vi har satts av Gud att ´bruka och vårda´ denna ´trädgård´, som Jorden är. Och jag ser hur ni, i verkligheten, mycket fint brukar och vårdar denna Guds vackra trädgård, ett verkligt paradis. Om människorna lever i frid med Gud och mellan varandra, liknar Jorden verkligen ett ´paradis´. Synden förstör, tyvärr, denna gudomliga plan genom att frambringa delningar och låta döden träda in i världen. Så sker att människorna ger efter för den Ondes frestelser och utför krig mot varandra. Följden är att i denna underbara ´trädgård´, som världen är, det även inleds situationer av ´helvete´. Mitt i våra skönheter får vi inte glömma dessa situationer, i vilka många av våra bröder och systrar befinner sig.
Kriget, med dess följder av sorg och förstörelse, är sedan alltid med rätta betraktat som en katastrof som kontrasterar med planen från Gud, som har skapat allt för existensen och, särskilt, av människosläktet vill göra en familj. Jag kan, i detta ögonblick, inte annat än med tanken gå till ett viktigt datum : den 1 augustsi 1917 - just för 90 år sedan - riktade min vördade föregångar, Påven Benedictus XV, sin berömda not till de krigförande makterna och bad dem att stoppa det första världskriget. Medan den fruktansvärda konflikten rasade, hade Påven modet att framhålla att det handlade om en meningslös massaker. Detta hans uttryck har etsats in i historien. Den gällde situationen sommaren 1917, särskilt på den venetianska fronten. Men orden innehåller även ett större värde, ett profetiskt värde, och kan användas i många andra konflikter som har kostat otaliga människoliv.
Just dessa trakter där vi befinner oss, och som i och sig själva talar om fred och endräkt, har varit teater för det första världskriget, såsom många vittnesbörd och en del av Alpjägarnas sånger erinrar om. Det är händelser som man inte får glömma! Man måste tänka på de negativa erfarenheter, som våra fäder, tyvärr, har fått uthärda, för att inte upprepa dem igen. Påven Benedictus XV:s not begränsade sig till att fördöma kriget. Den anvisade, på ett juridiskt plan, vägarna för att bygga en rättvis och varaktig fred: rättens moraliska kraft, en balanserad och kontrollerad avrustning, medling i tvisterna, friheten vad gäller haven, den ömsesidiga efterskäkningen av krigskostnaderna, återlämnandet av ockuperade områden och opartiska förhandlingar för att lösa dispyterna.
Den Heliga Stolens förslag var inriktat på Europas och världens framtid, enligt en kristen plan, men som kunde delas av alla, eftersom den grundade sig på folkens rättigheter. Det är samma inställning som Påvarna Paulus VI och Johannes Paulus II följde i sina minnesvärda tal hos FN:s generalförsamling, när de, i Kyrkans namn, upprepade: ´Aldrig mer krig!´. Från denna plats av fred, där man även mer intensivt upplever fasorna i de meningslösa massakrerna såsom oacceptabla, förnyar jag appellen att med uthållighet fortsätta på rättens väg, att med fasthet förneka kapprustningen och att mer i allmänhet inte falla för frestelsen att angripa nya situationer med gamla system.
Med dessa tankar och hopp i hjärtat, må denna trakt alltid - såsom den nu är, tack vare Gud, vara en trakt av fred och gästvänlighet. Och nu riktar vi en speciell bön för freden i världen och anförtror oss åt Maria, fredens drottning". Och efter Angelus-bönen sa Påven bl.a.:
"När jag nu befinner mig här på Lorenzagos torg, önskar jag rikta min hjärtligaste hälsning till invånarna i denna vackra by, som har tagit emot mig med en så stor tillgivenhet, och jag tackar ånyo borgmästaren och den kommunala förvaltningen för den omsorgsfulla gästvänligheten. Idag talar den första läsningen i Evangeliet om gästfrihet och jag har kommit att tänka på den Helige Benedictus ord - att ta emot gästen såsom Kristus. Jag tycker att ni alla är benediktiner, för ni har tagit emot mig just så.
Med glädje hälsar jag alla semesterfirare och pilgrimer - jag önskar alla en trevlig söndag och skön semester".
Och vi vill tillägga att bland de som hade samlats för att delta i Angelus-bönen var också brodern till Johannes Paulus I.