Påvens brev till de kinesiska katolikerna

Den 30 juni publicerades ett viktigt brev från Påven till Kinas katoliker, som idag är mellan 8 och 12 miljoner . Hans förhoppning är att detta dokument som man väntat länge på i Kina ska kunna bli en bro eller en framsträckt hand, både för regeringen och för katolikerna i Kina.
Dokumentet är på 54 sidor och uppdelat på 20 kapitel. Det vill informera om kyrkan i Kina och om missionen i Kina. Vatikanens presskontor understryker att dokumentet handlar om religiösa frågor och alltså inte är ett politiskt dokument. Det vill absolut inte vara en anklagan mot myndigheterna även om man inte kan ignorera de svårigheter som kyrkan i Kina dagligen möter.
Brevet uppvisar Påvens varma känslor för den kinesiska församlingen och hans broderliga närhet till den. ”Ni vet , säger Påven, hur nära ni står mig i mitt hjärta”. Och han uttrycker sin glädje över de kinesiska katolikernas trohet till Kristus och till kyrkan även då priset ibland kan innebära ett svårt lidande. Han visar även sin beundran för Kinas ekonomiska utveckling samtidigt som han observerar att det andliga intresset ökat bland ungdomen, trots en generell ökning av materialismen.
Påven försöker med sitt dokument att ge en signal till regimen i Kina. Men han är givetvis medveten om att en normalisering i förhållandet mellan Vatikanen och regeringen kommer att ta lång tid och kräver god vilja från båda hållen. Perioder av missförstånd och feltolkningar, säger Benedictus XVI, för inget gott med sig för någon, varken för auktoriteterna i Kina eller för katolska kyrkan i Kina. Kyrkan, säger Påven, kräver inga privilegier och är inte bunden till något politiskt system. Den vill inte förändra något inom staten utan bara förkunna Kristi evangelium. Katolikerna i Kina vädjar bara om religionsfrihet men de har inga tankar på att gå emot regimen. Kyrkan kan inte och får inte heller ta upp den politiska debatten för att förverkliga ett så rättvist samhälle som möjligt. Även om den inte heller kan ställa sig utanför då det gäller kampen för rättvisan. Kyrkan kräver full religionsfrihet från statens sida men den kan givetvis inte bara ge efter för de politiska auktoriteternas krav när dessa otillbörligt tränger in i frågor som berör tron och kyrkans disciplin.
Påven talar vidare om kontrasten som uppstått bland de troende och prästerna. I kyrkan gäller att biskopen i varje nation måste stå i gemenskap med de andra biskoparna och alla i sin tur med Påven.. Även kyrkan i Kina är kallad att visa denna enhet
Benedictus XVI inbjuder nu alla katolikerna i Kina att ta del av eukarestin och söka en ömsesidig försoning, för i Kina är kyrkan en enda . Han uppmanar dem att respektera de civila myndigheterna och deras rättigheter samtidigt som de respekterar tron och Gud. Den patriotiska organismens mål att göra kyrkan helt oberoende och med självstyre är givetvis oförenlig med katolska kyrkans lära.
Men, säger Påven , det finns inga element mot en dialog med de politiska myndigheterna och för ett erkännande från dem av de katolska församlingarna och deras präster. På villkor att detta erkännande inte medför ett förnekande av trons principer.
Påven fortsätter att i dokumentet tala om biskopsutnämningarna och han betonar att det hör till Påvens uppgifter för att garantera kyrkans enhet.. En icke legitim utnämning utgör ett smärtsamt sår för kyrkan. Det skulle samtidigt utgöra en enorm rikedom för kyrkan om alla dessa icke legitima präster och biskopar kunde enas med Påven i Rom och med alla de katolska biskoparna.
  Påven påminner även om prästernas hierarki i den tidigare underjordiska kyrkan och han hoppas nu att prästerna i dessa församlingar ska kunna erkännas av regimen. Många biskopar har vigts under trycket av speciella situationer och de har vigts utan Påvens medgivande men efteråt har de även begärt att få tas upp i den katolska församlingen tillsammans med Petrus efterföljare, dvs Påven , något som alltid accepterats. Benedictus XVI förklarar att det är viktigt att de troende får veta detta för att undvika samvetsbetänkligheter. Beträffande biskoparna som vigts utan Påvens erkännande och som alltså icke skulle vara legitimerade förklarar Påven att de sakrament som de utdelar gäller, även om biskoparna inte är utnämnda av Påven. Men han hoppas att de nu kommer att söka full gemenskap med kyrkan i Rom.
Vad som vidare berör utnämningen av biskoparna hoppas Påven att man kommer att kunna nå en överenskommelse med regeingen beträffande valet av kandidater och deras officiella erkännande.
I ett av kapitlen talar påven om själavården. Och han talar om lekmännens och prästernas utformning samt om familjens betydelse. Han påminner om de katoliker som gett sitt liv för tron och som står som exempel för den nya evangeliseringen. Påven slutar dokumentet med att föreslå en bönedag i Kina som ska hållas den 24 maj varje år och som ägnas åt Jungfru Maria som speciellt vördas i vallfärdsorterna i Sheshan och Shanghai. Samma dag kommer även katolikerna ute i världen att be för de troende i Kina om styrka och kraft i deras vittnesbörd.
Fader Lombardi som är chef för Vatikanens presskontor har gjort några kommentarer till dokumentet. Han säger bl.a att även tidigare har Påven vid ett flertal tillfällen sänt sina signaler till Kina , men denna gång har det skett öppet och officiellt. I dokumentet undviker han anklagelser och han talar alltid med en lugn och harmmonisk ton fylld av respekt.Han använder alltid begreppet ”en enda kyrka” även om den till det yttre kan tyckas splittrad. Men samtidigt betonar han hur kyrkan i Kina växt och idag har möjligheter att leva enligt de normer som gäller för hela den universella kyrkan. Påvens budskap är med andra ord att kyrkan i Kina idag kan vara sig själv, vara kinesik, en kyrka som hör till dess folk och dess kultur samtidigt som den lyder under Rom. Han ser på den med positiva ögon och är fylld av hopp för dess utveckling och tillväxt.
Dokumentet slutar med en hänvisning till Kristi bud om att vi ska älska våra ovänner och bedja för dem som förföljer oss.
I Kina finns idag över tre tusen präster och ett trettiotal seminarier. Biskoparna är något över hundra men av dem är circa 60 % över 80 år gamla.
Vi kommer i ett framtida program att tala mer om Kina och kyrkan i Kina.