Ortodox delegation besöker Rom i samband med firandet av Petrus och Paulus

Varje år i samband med Petrus och Paulus högtid den 29 juni kommer en ortodox delegation från Konstantinopel för att närvara vid firandet av staden Roms skyddshelgon. Från den Heliga stolen beger sig istället en årlig katolsk delegation till Istanbul den 30 november för att fira den helige Andreas. Mons. Fortino, som arbetar på det påvliga rådet för de kristnas enhet berättar för oss om betydelsen med detta utbyte av besök.

Det är ett berikande initiativ taget från båda parter. Ett regelbudet möte två gånger om året ger Rom och Konstantinopel möjlighet att utbyta information och upplysa om nya initiativ och koordinationer. Eftersom detta sker i samband med firandet av skyddshelgon, är det ett tecken på att man väljer att lägga dialogen i samband med en bön till Gud. Denna andliga aspekt på de eukumeniska mötena behövs. Johannes Paulus II uppmanade till det med sina ord: "i eukumeniska möten är det viktigt att bönen får den första platsen. Bönen ger en själ till mötet, bönen orienterar det och stödjer det, sa han.

Den ortodoxa delegationen består alltid av den ekumeniske Patriarken, om han inte skickar någon att företräda honom, fortsätter mons. Fortino. I år är det Frankrikes metropolit Emmanuel Adamakis som leder de ortodoxa. Han är ärkebiskop över den ortodoxa kyrkan i Frankrike. Tillsammans med honom kommer metropoliten Gennadios, från Sasima. Han arbetar i den internationella kommissionen för dialog. Det innebär att vid detta möte kommer kyrkorna beröra Ravenna mötet mellan kommande 8 -15 oktober, som denna kommission anordnar.

Hur långt har nu dialogen kommit mellan den katolska kyrkan och den ortodoxa? Den stora tvistefrågan är förening och auktoritet. Detta är den ständigt återkommande frågan, på alla plan: i stiften liksom i den metropoliska patriarkaten. Kommissionen studerar nu den viktigaste frågan vad gäller kyrkan på det universiella planet och det är påvens roll i kyrkan. Efter mötet i Belgrad, som gav ett positivt resultat går man hoppfullt frammåt.