Hur är det Brasilien som Påven besöker i dagarna? Om det berättar ärkebiskopen av Sao Paolo, Odilo Scherer.

Msg Odilo Scherer , är idag ledare för ett av världens största stift, ärkestiftet Sao Paolo i Brasilien . Där finns 800 präster, 2300 nunnor, 7 miljoner katoliker och 270 församlingar. I Sao Paolo lever circa 2 000 000 människor i favelas och dubbelt så många i bristfälliga bostäder i kvarter där våldet hör hemma som om det alltid pågick ett krig.
Msg Scherer är den tredje ärkebiskopen i följd i San Paolo som kommer från tyskt ursprung. Hans familj var fattig och levde i södra Brasilien och han känner ansvaret för de fattiga som en viktig fråga för kyrkan.
Inför Benedictus XVI:s besök i Brasilien understryker han brasilianska kyrkans stora uppgift att försvara människsovärdet i ett klimat där våld och kommers med livet dominerar. Men han påminner även om att staten måste ta ansvar för människorna.
Kyrkans uppgift är att ta hand om de fattiga och avhjälpa den sociala diskrimineringen som pågår, trots att Brasilien är ett land som har en hög produktion och en hög export. Solidariteten och fördelningen av landets rerurser följer inte utvecklingen och de sociala orättvisorna är höga. En annan uppgift för kyrkan är den bioetiska, för att kunna följa den nya teknologins och forskningens rön. Vi måste först och främst tänka på respekten för livet anser Msg Scherer. Forskningen och tekniken får inte dominera vår moral och etik. Katolska kyrkan har idag samma roll som bibelns profeter hade en gång, att gå mot strömmen.
Våldet hör till dagordningen i Sao Paolo och i Rio liksom i de andra stora städerna i Brasilien. Därför vädjar kyrkan om en politik och en utveckling som känner ansvar för de fattiga och kan ge dem säkerhet.. Med förtryck riskerar man bara ett inbördeskrig. Vi vill istället uppfostra människorna till fred och "icke våld", till rättvisa och respekt.. Men det måste bli en process som omfattar hela samhället och inte bara institutionerna.
Senaten i Brasilien har begärt att få sänka den straffbara åldern hos befolkningen från 18 till 16 år. Den allmänna opinionen bedömer nämligen de unga som alltför kriminella, men här sätter sig kyrkan emot denna sänkning av åldern . Undersökningar har visat att det största antalet brott inte utövas av ungdomar utan av vuxna. Problemet måste istället lösas genom investering i utbildning och säkerhet och genom att skapa nya arbetsmöjligheter.
Ärkebiskopen hoppas att president Lula och hans regering kommer att gå vidare med reformerna, men han erkänner att politiken i landet tyvärr är bunden av politiska och ekonomiska intressen.
För någon vecka sedan arresterade polisen ett antal högt uppsatta domare för korrumption, ett fenomen som på sista tiden blivit rätt vanligt i Brasilien. Det gäller inte bara TV:ns sensationsfyllda sändningar utan en bitter verklighet. De som har makten och ekonomin i sina händer utnyttjar dem på fel sätt, något som nu drabbar det förtroende som borde råda mellan folket och dess utvalda representanter. Enligt vissa undersökningar har brasilianska folket inte längre något förtroende för parlamentet , något som kan bli synnerligen farligt för framtiden och som än en gång kan driva landet mot en diktatur.
En väldig orkan , "furacao" på brasilianska , är den storm som nyligen har dragit fram i högsta domstolens säte i Sao Paolo, där man sålde och köpte rättvisa för att inte störa den lönsamma kommersen med hasardspelet. Ett stort antal domare har arresterats och man har beslagtagit tusentals kg med dokument. Detta har hänt nu , två veckor före Påvens besök i Sao Paolo.
Det är två saker som nästan blivit normala under Lulas regeing och som "arbetar-presidenten" helst inte talar om, det är korrumptionen och våldet. Under senaste året har antalet ungdomar mellan 15 och 24 år som mördats uppgått till närmare 20 000. Bara i Rio, en av de städer i Brasilien där våldet är värst, mördades 809 personer under årets två första månader, samtidigt som 569 personer bara försvunnit. Oordningen i landet , kriminaliteten och korrumptionen är idag Lulas mest uppenbara misslyckanden.
Ämnet glider undan och löftena om förbättring är vacklande. Även det Brasilien som nu väntar på Påven, försöker att dölja dessa missförhållanden. Detta gäller inte kyrkan som idag känner som sin första uppgift att kämpa för de fattiga. President Lula har undan för undan sjunkit i anseende och fått inta en lägre dimension efter de många skandalerna under hans mandat .
Nu lovar han ut en ökad produktion på 5 %, men den följer inte fördelningen av resurserna i landet och det är ett av Brsiliens stora problem.
Gruppen "sem terra" de som är utan jord, kräver en modig agrarreform, men Lula vågar sig inte på att utföra den. Därför blir den utlovade tillväxten till sist bara en dröm som inte förverkligas.