Herre, visa även idag att kärleken är starkare än hatet, bad Benediktus XVI vid påskaftonens
vigil.
Påskaftonens vigil blev för alla de församlade ett viktigt och högtidligt moment
i påskfirandet i Peterskyrkan. Den inleddes av ljusets procession, då ljusen släcktes
i Peterskyrkan och det långa tåget med Påven sakta närmade sig altaret där påskens
mysterium förkunnades. Efter läsningarna av bibeltexterna kom ett vackert Halleluja
i glädjen över den uppståndne Kristus. Påven talade under denna påsknatt om
döden , om mörkret men även om kärleken: Kristus steg ned i dödens djup men Herens
hand stödde honom och han kunde resa sig och uppstå. Detta är för oss påsken.
”Jag är uppstånden och nu ska jag alltid vara med dig, säger han till var och en
av oss . Min hand ska stödja dig. Var du än kan falla , faller du i mina händer. Jag
finns till och med vid dödens port, där ingen längre kan följa dig och där du inte
kan ta något med dig. Där väntar jag på dig och vänder mörkret till ljus. I dopet
överlämnar vi oss i dina händer och vi kan säga med aposteln Paulus: Det är inte jag
som lever längre, utan Kristus som lever i mig. Dödens port är stängd, men
Kristus har nyckeln till den. Hans kors och hans kärlek öppnar den. Hans kärlek är
starkare än döden. Bara den uppståndne Kristus kan föra oss till Gud, dit våra
egna krafter inte bär oss. Han tar det förlorade fåret på sina axlar och bär det
hem. Vi lever om vi är slutna till honom. Därigenom besegras döden och vi blir fria,
vårt liv blir hopp. Benedictus XVI avslutade sin predikan med en gripande
bön: - Herre visa även idag att kärleken är starkare än hatet. Att den är starkare
än döden. Stig även ned i natten och i mörkret i vår moderna tid och led dem som
väntar dig med din hand. För dem till ljuset. Bliv även hos mig i mina mörka nätter
och led mig ut. Hjälp mig, hjälp oss att stiga ned med dig i mörkret hos dem som
väntar, som ropar ur djupet mot dig: Hjälp oss att bringa dem ditt ljus. Hjälp oss
att nå fram till kärlekens ”ja”som som får oss att stiga upp med dig. Påven
talade i sin predikan även om dopet och efter sin predikan följde en högtidlig dopceremoni
då Påven döpte två barn och sex kvinnor från olika länder, två var kinesiskor, två
japanskor , en från Kuba och en från Camerun. Till dem överlämnade han sedan en vit
klädnad och ett levande ljus.