Fjärde fastesöndagens glädjebudskap i Angelusbönen

Påven mötte pilgrimerna från sitt fönster över Petersplatsen klockan tolv, efter att ha besökt ungdomsfängelset under förmiddagen, och dagens angelusbudskap handlade om glädje, kärlek och eukaristi.

Kära bröder och systrar, sa påven.
Den fjärde fastesöndagens liturgi, inbjuder oss att glädja oss. Ända från inledningsantifonens första ord i mässan, uppmanas vi att glädja oss över att påsken är nära. Påsken, då Kristus segrade över döden och synden. Men var hittar den kristne källan till sin glädje, om inte i eukaristin? Kristus lämnade oss eukaristin som andlig föda, medan vi är pilgrimmer här på jorden. Eukaristin har livnärt de troende i alla tider med den djupaste glädje, och med den frid, som har sin källa i gemenskapen med Gud och med medmänniskorna.

I tisdags presenterades synodens slutdokument Sacramentum Caritatis, som har som tema just eukaristin. Eukaristin som källa och höjdpunkt i kyrkans liv och mission. Jag har arbetat fram dokumentet, efter att ha samlat ihop frukten av den elfte biskopssynoden, som hölls i Vatikanen i oktober 2005. Jag kommer att återvända till den viktiga innebörden i dokumentet, nu vill jag endast understryka den universiella kyrkan tro på eukaristin, i kontinuitet med det andra vatikankonciliet, och med mina kära företrädares Paulus VI's och Johannes Paulus II's lära. Jag har velat visa det här dokumentets anknytning till encyklikan Deus Caritas est, och det var därför jag valde titeln Sacramentum Caritatis. Det är efter Tomas av Aquinos definition på eukaristin, "kärlekens sakrament".

Det är sant. I eukaristin ville Kristus skänka oss sin kärlek, och det var hans kärlek som drev honom att skänka sitt liv på korset för oss. I den sista måltiden när han tvättar fötterna på sina lärjungar, lämnade han oss sitt kärleksbud. Så som jag älskar er ska ni också älska varandra. Men eftersom detta är möjligt, bara om vi stannar i hans gemenskap, såsom grenen på vinrankan, valde han att stanna kvar i eukaristin så att vi kunde bli kvar i honom. "Bli kvar i mig så blir jag kvar i er". På det viset, då vi livnär oss på han kropp och på hans blod, passerar hans kärlek till oss, och den gör det möjligt för oss, att i vår tur, ge vårt liv till våra bröder, och inte behålla livet för oss själva. Det är detta som är källan till den kristna glädjen, kärlekens glädje.

Påven avslutar sitt angelusbudskap med att vända sig till Josef och Maria. Han säger: Eukaristins kvinna är Maria, den gudomliga nådens mästerverk. Guds kärlek gjorde henne obefläckad i kärlekens åsyn. Bredvid henne, för att beskydda Frälsaren, satte Gud den Heliga Josef. Imorgon är det hans dag och vi firar honom med högtidlig liturgi. Jag vänder mig speciellt till detta stora helgon, mitt skyddshelgon, med bönen om att Guds folk ska bli uppfyllt av Guds kärlek då de tror, firar och lever eukaristins mysterium. Så att de i sin tur kan sprida glädjens och fridens frukter till hela mänskligheten.