Salesianer i Mongoliet

I Mongoliet föds den första katolska församlingen utanför huvudstaden Ulaan Bataar. Darkhan är den näst största staden i Mongoliet. Den ligger 8 mil från den ryska gränsen, och det är där som salesianernas mission har byggt upp den nya församlingen.
I staden kände ingen till den katolska tron innan de kom dit. Församlingsprästen i den nya kyrkan, Fader James Cheruvathur berättar: När vi kom hit började vi från grunden. Vi mötte och pratade med personer i alla åldrar, framför allt unga. De unga är styrkan i varje samhälle. Det är det som vår grundare Sankt Johannes Bosco lär oss. Nu har vi en församling på 22 personer, och ytterligare 23 personer ska ta emot dopets sakrament i påsk. De lägger stort värde vid tron och många av dem går på mässa varje morgon. Det vi vill göra är att ge nya möjligheter för ungdomen och genom bön och mission tillföra samhället här den andliga närvaro som gör livet bättre. Vi vill skapa en levande kyrka för lokalbefolkningen.
Salesianerna i Darkhan är de första som lämnar huvudstaden för att missionera i detta område. Nu har även Moder Teresas systrar, kommit till platsen. Mongoliets befolkning är fattig och har enkla hjärtan. De behöver inte bara andligt stöd, utan även hjälp att göra vardagen bättre. Salesianerna vill undervisa och lära ut ny kunskap med antika värden. De startar även kurser i datakunskap och engelska. Den kommunistiska regeringen känner till deras arbete och uppskattar vad de gör. De har även fått regeringens tillstånd att bygga en ny kyrka.
Det finns en lång väg att gå än, avslutar Fader Cheruvathur, och den kan vi gå endast med hjälp av bönen. Vi behöver hela världens böner.
Mongoliet är en republik och har en befolkning på circa tre miljoner invånare, de flesta är buddister. Katolikerna i landet är ett få hundratal.
Idag firar vi Sankt Johannes Bosco. Johannes Bosco är glädjens helgon. Gud är kärlek, och kärleken är omöjlig att separera från glädjen. Det som karaktäriserar Sankt Johannes Bosco, det som karaktäriserar en troene människa, är glädjen han sprider. Johannes Boscos hemlighet i mötet med unga var hans glädje. Den var som en magnet. De unga sökte sig till honom, följde honom och älskade honom. Hans tro gjorde honom till en glädjespridare.