Abbe' Pierre har avlidit

Abbe´ Pierre, en av de stora protagonisterna i katolska kyrkan i Frankrike och grundaren till Emmausrörelsen, dog i natt efter att ha drabbats av en lunginflammation. Han blev 94 år gammal.
Abbe´ Pierre har ägnat sitt liv åt att hjälpa de hemlösa och fattiga, speciellt då i Paris. Vi ska höra något om hans liv: Vid sextonårs ålder kom han till Italien på en resa då han bl.a. besökte Assisi och det lilla klostret som fått namnet ”Carceri” och som betyder ”fängelserna”. Det besöket gjorde stort intryck på honom och efter det mognade hans beslut att bli munk. Han gick in i Kapucinordens klausurkloster i Lyon bara 19 år gammal efter att först ha delat ut sina ägodelar till de fattiga , just som den Helige Fransiskus gjorde på sin tid . Han stannade i klostret i sju års tid och studerade filosofi och teologi. 1938 prästvigdes han. Av hälsoskäl måste han tyvärr lämna klosterlivet och han kom nu till stiftet Grenoble där han 1942 kom i kontakt med nazismens offter och deltog i en stor hjälpoffensiv. Det är nu som han blev känd som ”Abbe´ Pierre” över hela världen.
Han lyckas rädda mängder med flyktingar och organiserade en verkstad för falska dokument. När man inte längre tog emot hans flyktingar i Schweiz, började han organisera kontakter för dom i Spanien. På vägen hem från en av dessa resor till Spanien blev han arresterad av Gestapo. Men han lyckades fly. Och han sändes nu till Algeriet, gömd i en postsäck. Efter kriget återkom han till Paris, där han började organisera sin Emmausrörelse som med tiden växer ut till ett stort nät över hela världen..
Efter en tid av politiskt engagemang inser Abbe´ Pierre att det dock är de fattiga som allra mest behöver honom.
Han fortsatte nu sin kampanj för att hjälpa fattiga och hemlösa, han skrev böcker och han reste världen runt för att dela med sig av sina erfarenheter. När han inte längre kunde skriva för hand lärde han sig att använda datorn. Han fick även mottaga många hedersutnämningar, bl.a Balzanpriset för freden 1991. Han skrev även böcker om vad man inte fick göra och där han skrev ned sina egna bekännelser, som givit upphov till livliga diskussioner. Men de franska biskoparna är alla överens om att de bekännelser han gjort i dessa böcker aldrig kan sudda bort hans goda gärningar. Det har även kommit ut några filmer om honom.
Under de senaste åren blev hans hälsa sämre och sämre och han hade även drabbats av Parkinsons sjukdom och måste då och då läggas in på sjukhus. Han drog sig nu tillbaka till en av Emmauskommuniteterna som ligger i Normandie där han väntade på vad han själv kallade, ”den långa semestern”.
Men även under denna period gick han ibland ut på gator och torg för att försvara invandrare , vräkta och hemlösa. Han brottades mot myndigheterna för att få hjälp för dom. Och han företog modigt långa resor som till Benin , Burkina Faso, Japan och Brasilien.
Och när han inte själv längre kunde gå ut på gatorna för att försvaa den kategori som idag kallas ”sans papiers”, invandrare utan dokument, kontrollerade han att hans underlydande fortsatte hans verksamhet till deras försvar. Över hela världen har hans nät av kommuniteter växt upp till de fattigas hjälp.
Han har gjort stora insatser för hela världen och hans verk fortsätter att leva och påminna om honom. Må han vila i frid!