Vi måste respektera våra invandrare som är rika resurser för oss, sade Benediktus XVI vid söndagens Angelusbön

Vi söndagens Angelusbön på Petersplatsen var vädret grått och disigt men Rombor, turister och pilgrimer hade ändå kommit i stort antal för att hälsa och höra Påven. Många passade även på att titta på julkrubban och julgranen som fortfarande står kvar.
”Denna söndag firar vi invandrarnas och flyktingarnas dag.” sa Benedictus XVI. Låt oss därför se på den heliga familjen från Nasaret som ett exempel på alla våra familjer. Den reflekterar Guds anlete, som finns dold i varje mänsklig familj, även när den är försvagad eller förstörd av livets prövningar.. Evangelisten Matteus berättar, att en tid efter Jesu födelse blev Josef tvingad att fly till Egypten med barnet och dess moder, för att undvika Herodes förföljelse. I dramat för familjen från Nasaret känner vi igen många invandrares smärtsamma villkor, det gäller flyktingar, evakuerade och förföljda. Vi känner speciellt igen flyktingfamiljernas svårigheter med kränkningar , fattigdom och skörhet.
I verkligheten är mänsklighetens förflyttningar stora och av olika slag. Enligt FN:s senaste värderingar är invandrarna av ekonomiska orsaker närmare 200 miljoner, flyktingarna i allmänhet circa 9 miljoner och de internationella studenterna 2 miljoner. Till detta stora antal måste vi dessutom lägga alla evakeurerade och alla utan dokument och tänka på att var och en av dem hör till en familj. Det är därför viktigt att hjälpa invandrarna och deras familjer genom lagar och förordningar och genom ett nät av hjälpverksamhet, mottagningar , sociala strukturer och strukturer för själavård. Jag hoppas att man snart når fram till en rätt balans i invandrarströmmen och för de mänskliga förflyttningarna i allmänhet, för en förbättring för hela den mänskliga familjen, och med konkreta initiativ för en reguljär invandring och ett enande av familjerna, speciellt då det gäller kvinnor och minderåriga barn. Även på det stora området för den internationella in- och utvandringen bör den mänskliga individen alltid sättas i centrum. Respekt för den mänskliga värdigheten för alla invandrare å ena sidan och erkännandet från invandrarnas egen sida för värdena i det samhälle som de är gäster i , gör en verklig integrering av familjerna möjlig i det sociala, ekonomiska och politiska systemet i de mottagande länderna.
Kära vänner invandrarnas verklighet får dock inte bara ses som ett problem utan framför allt som en rik resurs längs mänsklighetens väg. Och den invandrade familjen är verkligen en resurs om den respekteras som sådan och inte måste utstå oreparerbara strapatser, utan kan hållas enad eller få ena sig och fylla sin mission för livets början och första mottagande med uppväxt och uppfostran för den mänskliga individen. Detta ber vi Herren om tillsammans med Jungfru Marias och Heliga Francesca Saverio Cabrinis hjälp, som är invandrarnas skyddshelgon.