Patriarken i Jerusalem - Julbudskap

Det vi behöver mest är fred, rättvisa, frihet- vi behöver ockupationens slut. Även i år kommer julen till Betlehem med frustration och död, med murar och avspärrningar i området och i hjärtat på befolkningen. Så säger Patriarken i Jerusalem Michel Sabbah i sitt julbudskap till världen. Ännu fortsätter frihetskränkningen, osäkerheten och rädslan att härja här, och Gaza är som ett stort fängelse, med oenighet och död. Även oskyldiga barn dödas och ändå står vi alla maktlösa inför lösningen till fredens och rättvisans väg. Rädslan inför framtiden sprider sig i hela området, Irak, Libanon, Syrien, Egyptien och Jordanien. Framtiden står på spel, såren är öppna. Detta livnär terrorismen i hela världen.
Han fortsätter: Livet i Betlehem och dess omnejd är otroligt svårt att stå ut med, även med all solidaritet utifrån. Behovet av solidarietet är mycket stort och vi är tacksamma för alla broderliga budskap vi får från världens alla hörn. På en plats där freden och rättvisan förnekas varje dag måste vi påminna oss om att alla, även soldater och styrande politiker, har ett hjärta och förmågan att älska, att leva och att välja rätt. Men för att kunna visa det behöver vi omvändelse. Vi måste välja livet istället för döden. Gemenskap istället för splittring. Vi måste sluta se på varandra som fiender, som mördare, och välja att i varandra se bröder och livets bärare. Till styrande politiker, utan åtkillnad, vänder sig Patriarken med dessa ord: Jag ber er; Lyssna på de förtryckta människornas röster i detta heliga land. Rösterna på de som har gått, och på de som lever under hotet av förödmjukelser och död. Lyssna på dem vars död ni kräver, i tron på att det innebär säkerhet för människorna på er motsatta sida.
Betlehem, staden som symboliserar födelsen och freden, är nu olyckligtvis sin egen motsats. Betlehem är motsättningarnas och dödens stad. Men freden och rättvisan skulle inte vara omöjlig om de ansvariga hade en bestämd och ärlig vilja. Lösningen är att de två folken närmar sig varandra, inte att de separeras. Det vore räddningen både palestinier och israelier, räddningen för hela området. De två folken har förmågan att leva i fred och samvaro. Om de gjorde det skulle döden med tiden försvinna. Morden, hämnderna, vägran och ytterligheterna skulle försvinna, eftersom de inte längre skulle få näring av förtrycket.