Benediktus XVI i Turkiet

På Sanktuariet Meryem Ana Evi nära Efesos firade Påven mässa på onsdagen. Det är ett av de käraste för kristenheten sa Påven, dit har mina företrädare, Paulus VI och Johannes Paulus II kommit på pilgrimsfärd. Påven påminde även om Johannes XXIII som även han var bunden till Mariasanktuariet.
Nu var han själv, Benediktus XVI, här och vände sig till den lilla kristna församlingen i Turkiet för att uppmuntra den och visa den hela kyrkans kärlek. "Jag hälsar er alla här från Smyrna, Mersin, Antiokia och alla er andra som kommit från olika delar av världen. Tack för att ni kommit, för ert vittnesbörd och er tjänst i kyrkan på denna välsignade mark där den kristna församlingen ursprungligen har utvecklat sig , något som alla pilgrimsfärder hit visar."
Vi har i evangelietexten hört om Marias moderskap som började i Nasaret och fullbordades under korset. .Marias kallelse och mission som moder för alla kristna började just då Jesus från korset såg sin moder tillsammans med sin käraste lärjunge och sade till henne : Kvinna, där är din son. Den döende Kristus visade här på den nya familj som skulle bilda världen, bli kyrkans frö och den nya mänsligheten. Därför vände han sig nu till Maria och kallade henne med ordet "kvinna" och inte "moder". Men när han anförtrodde henne till Johannes sade han "Där är din mor".
I vår första läsning får vi höra av Paulus att alla , även de som inte är kristna, är kallade att ta del av frälsningens mysterium. Denna text, säger Påven, innehåller ett uttryck som jag har valt som motto för min apostoliska resa: "Han är vår fred". Paulus bekräftar inte bara att Kristus har bringat fred till oss , utan att han själv är fred och detta tack vare korsets mysterium, där han utgjutit sitt blod. Aposteln skriver i sina brev till den kristna församlingen i Efesos, medan han själv sitter i fångenskap om Guds nåd och fred. "Nåd" är den kraft som förändrar människan och "fred" är den mogna frukten av denna förändring. Paulus känner sig kallad att förkunna detta mysterium om Guds gudomliga plan som bara förverkligas under tidernas lopp. . Enligt denna plan är alla, även de icke kristna, kallade att ta del av samma arv , att bilda samma kropp och att få del av samma löfte. Detta mysterium förverkligas inom kyrkan med det nya folket, då man rivit ned den gamla skiljemuren och man finner judar och icke kristna enade. Liksom Kristus är inte bara kyrkan ett instrument för enhet utan även ett viktigt enhetens tecken Och Jungfru Maria, .Kristi och kyrkans moder är sålunda moder till enhetens mysterium som Kristus och kyrkan, utan att skilja sig, representerar och bygger upp i världen längs vår historia.
Aposteln Paulus skriver : Han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit ned skiljemuren, fiendeskapen., något som idag gäller för jordens folk. Kristus har kommit inte bara för att tala om fred mellan judar och icke judar utan om fred mellan alla nationer, för alla kommer vi från samma Gud , universums Skapare och Herre. Här från Efesos , staden som är välsignad av Marias närvaro , den Maria som vi vet är älskad och vördad även av muslimerna, höjer vi till Herren en speciell bön för freden bland folken. Från denna del av halvön, en naturlig bro mellan kontinenterna, ber vi om fred och försoning, först och främst för alla dem som bor i det land vi kallar "det Heliga landet" och som kristna, judar och muslimer anser heligt: Det är Abrahams , Isaks och Jakobs jord som är ägnad att gästa ett folk som ska bli alla folkens välsignelse. Fred för hela mänskligheten! Må Jesaje ord förverkligas: "De ska smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar Folken ska inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas mot krig". Vi behöver alla denna fred, sa Påven, och kyrkan är kallad inte bara att förkunna den men att vara ett tecken och ett insltrument för den. I detta prospektiv av universell kamp för freden blir tanken på full enhet och försoning mellan alla kristna desto mer viktig. I dagens firande deltar trogna från olika kristna riter och det är ett tecken på glädje och ära till Gud. Det gäller för oss att närma oss varandra i enhet och i ett gemensamt vittnesbörd.
I dagens liturgi har vi hört Magnificat, Marias lovsång. Med detta besök har jag vetlat låta er känna kärleken och den andliga närheten inte bara från min sida utan från hela den universella kyrkan för den kristna församlingen här i Turkiet som är en minoritet och som för varje dag möter utmaningar och svårigheter. Med stark tillit sjunger vi tillsammans med Maria vårt magnifikat och vårt tack till Gud. Vi sjunger det med glädje även när vi möter faror och svårigheter liksom prästen från Rom, Don Andrea Santoro, som jag vill påminna om och som med sitt liv vittnade om.kyrkan Påven slutade sitt tal med bönen: "Du, kyrkans moder, följ oss alltid på vår väg. Heliga Guds moder, bed för oss! Samma bön bad han även på turkiska.