Patriarken Bartolomeus I om de ortodoxa i Turkiet

Från Turkiet kommenterar patriarken Bartolomeus I Påvens närliggande besök och han döljer inte dess betydelse med tanke på att Turkiet alltmer närmar sig tröskeln till EU.
Frågorna som kommer upp är många, religionsfrihet, respekt för minoriteterna samt ekumenisk och interreligiös dialog i ett icke klerikalt land där större delen av invånarna är muslimer.
Patriarken är övertygad om att Påven kommer att ta upp frågorna om religionsfrihet och mänskliga rättigheter. De är principer som gäller för alla folk och alla regeringar men som har speciellt stor betydelse för Europas demokratiska regeringar.
Det ekumeniska patriarkatet har inga juridiska rättigheter , berättar patriarken och han själv räknas bara som vanlig turkisk medborgare inför regeringen i Ankara. EU har nu satt upp som ett av villkoren för inträde i EU att man ger juridiskt erkännande åt patriarken och att man åter öppnar patriarkatets teologiska skola för att undvika ett fall av diskriminering.
Patriarken erkänner även att det rör sig om diskriminering och att han inte har alla rättigheter som en turkisk medborgare borde ha. Han har vid ett flertal tillfällen försökt förklara detta för myndigheterna och man har även skrivit till regeringen i Ankara men utan att få svar. Men vi hoppas, säger Patriarken, att i samband med Turkiets närmande till EU så kommer dessa problem att finna en lösning. F.n. citerar vi bara Benedictus XVI:s motto under resan till Bajern: Den som tror, är aldrig ensam.
Jag hoppas att Påven även kommer att ta upp frågan om katolikerna som bor här och även påminna om de övriga minoriteterna, som inte utgör ett hot mot landet utan bara berikar det. De kristna tillsammans med juadrna utgör f.n. 0.01 % av Turkiets befolkning. Vi utgör inte ett hot och vi ber bara om att få existera, för vi känner att vi tillhör det turkiska folket. Vi lever här sedan 17 århundraden tillbaka och ännu har vi inte fått våra lagliga rättigheter erkända. Man har även konfiskerat ett stort antal av våra egendomar. Under ottomanska stormakten existerade inga sådana problem. År 1923, vid republikens början fanns det i Turkiet 180 000 ortodoxa. Nu är vi bara 4000. Varför denna starka minskning?
Enligt lagen bör den ekumeniske patriarken vara turkisk medborgare och det medför en begränsning då det gäller att välja ny patriark. Vi ortodoxa är få , därför finns det få kandidater att välja på, och vi har inte heller en teologisk skola som kan utbilda våra unga ledare. Vårt ekumeniska patriarkat här är det första och viktigaste ortodoxa sätet i världen men det är det enda som inte har sin skola, eftersom turkiska regeringen inte tillåter det . Det är en verklig orättvisa. Vi behöver en plats för att utbilda våra teologer .
Vi har även frågat om vi inte kan få välja en utländsk medborgare till patriark men på den frågan har vi inte fått något svar. Det skulle inte vara första gången som detta sker. Patriarken Atenagora I som tog emot Påven Paulus VI här d. 25 juli 1967 var, när han valdes 1948, amerikansk medborgare. Efteråt fick han turkiskt medborgarskap.. Samma sak har skett med Patriarken av Egypten som hör till världens andra ortodoxa säte och där patriarken kan väljas bland de ortodoxa av vilken nationalitet som helst.. Efteråt får han egyptiskt medborgarskap enligt lagen i Kairo.
Vidare talade Bartolomeus I om Tyskland . Vi har på senaste tiden fått en viss hjälp från Tyskland och premiärminister Angela Merkel har även stött oss inför turkiska regeringen. Tyskland är ett stort, icke klerikalt land , som ger hela Eruopa och även Turkiet ett gott exempel på tolerans och religionsfrihet. I Tyskland lever en inte liten turkisk gemenskap och de har rätt att bygga moskeer och undervisa i den muslimska religionen.. Här finns 350 000 grekisk-ortodoxa . Därför borde nu alla europeiska regeringarna i EU kräva av Ankara att de, om de vill komma med i EU, måste respektera religionsfriheten här liksom man gör på kontinenten. Annars blir det fråga om en diskrimination som går mot Turkiets önskan att bli antagna i den europeiska familjen.
Patriarken kommer att möta Påven vid tre tillfällen under besöket i Turkiet och tillsammans ska de underteckna ett gemensamt dokument.
Men vilka är de aktuella rapporterna nu mellan deras resp. kyrkor?
Efter ett avbrott på närmare sex år återtogs dialogen i Belgrad i september i år. Vi har nu åter tagit upp vissa problematiska frågor, sade Patriarken, bl.a om Petrus som den förste biskopen. Ingen förnekar att i en enad kyrka så skulle Roms biskop vara den förste. Men katoliker och ortodoxa måste idag finna en gemensam väg i den frågan och var och en måste göra ansträngningar för att samtidigt som vi närmar oss varandra bevara de egna traditionerna .
Vad framtiden utvisar är ovisst. Med Påven Johannes Paulus II gjorde vi stora steg framåt. Vid början av hans pontifikat kom han ju hit och mötte min föregångare Dimitrios och sedan har han även sänt tillbaka relikerna av två av Konstantinopels stora patriarker. Det skedde med en mycket rörande ceremoni i Peterskyrkan. Det var för att rätta till en orättvisa som den kristna västvärlden begått mot den orientaliska kyrkan. Även Benediktus XVI har visat stor respekt för österns kristna efter att han valts till Påve och han har just velat återuppta den teologiska dialogen mellan oss. Just nu har vi kommit fram till ett vägskäl där vi behöver stort mod för att gå vidare framåt.
-Detta är Påvens första besök i ett muslimskt land efter hans tal i Regensburg.?
.Jag är säker på , sade Patriarken, att Påven inte hade någon som helst avsikt att förolämpa islam och världen idag behöver inte nya eller fler konflikter mellan religionerna. Båda av påvens föregångare, Paulus VI och Johannes Paulus II har ju kommit hit på besök utan några som helst problem. Skulle det föreligga problem efter Benediktus XVI:s tal i Bajern, är besöket ännu viktigare för att i så fall gäller det att klara upp de eventuella missförstånden. På jorden finns det plats för alla och man får inte kultivera hat och ondska på någon sida. Vi vill inte förolämpa profeten Muhammed liksom vi inte heller vill att man förolämpar Kristus. Och att varken turkiska regeringen eller Heliga Stolen har försökt skjuta på besöket efter händelsen i Regensburg visar att båda parter är angelägna om detta besök.
Det sa Bartolomeus I , patriarken av Konstantinopel.