Missionen kommer ur hjärtat, sa Benediktus XVI vid söndagens Angelusbön

Temat för den åttionde världsdagen för missionen som firades i går, söndag ,
var ”Barmhärtigheten, missionens själ” och vid Angelusbönen på Peterplatsen talade Benediktus XVI just om Paulus ord i korinterbrevet som säger : ” Kristi kärlek lämnar mig inget val”.
Missionen kommer ur hjärtat och när vi stannar för att bedja framför korset med blicken vänt mot det genomstungna bröstet , kan vi bara inom oss känna glädjen över att vara älskade och önskan att själva älska och bli till ett barmhärtighetens och försoningens instrument. Detta hände för den unge Fransiskus från Assisi för 800 år sedan i San Damianos kyrka som på den tiden bara var en ruin. Uppifrån korset, som idag finns i Santa Klaras kyrka i Assisi hörde Fransikus Jesus säga till honom: Gå och reparera mitt hus som, som du ser har blivit en ruin. Med ”mitt hus” menade Kristus givetvis inte kyrkan som var byggd av tegelstenar utan gemenskapen av levande människor som behövde renas , hela den mänskligheten i vilken Gud vill ha sin boning .
Missionen är sålunda en arbetsplats för alla inom familjen som vill förverkliga Guds rike, för den som vill helga sitt liv till Herren, för den som vill följa den Gode Herden och för den som speciellt börjar att förkunna om Kristus för alla som ännu inte hört om honom. Må den Heliga Maria hjälpa oss att med förnyad kraft, leva missionens glädje och mod, var och en på den plats där försynen satt oss.
Vi ska även höra Påvens speciella hälsning till muslimerna denna dag då de firar avslutningen på Ramadam . Till er alla vänder jag mig med min hälsning om frid och fred.
Nyheterna från Irak om den allvaliga situationen av osäkerhet och om våldet mot många oskyldiga för att de är sunniter, shiiter eller kristna, utgör en allvarlig kontrast mot denna glädjens atmosfär.
Jag känner oron inom den kristna gemenskapen och försäkrar att jag står dem nära, liksom jag även står alla offer nära , och för alla ber jag om kraft och tröst.
Jag ber er dessutom att ena er med mig i min vädjan till den Allsmäktige för att han må giva nödvändigt mod och tro till religionens ansvariga och till de politiska ledarna både de lokala och ute i världen, för att kunna stödja de folk som håller på att återupbygga sina fosterland och som söker en gemensam balans i ömsesidig respekt och i medveetandet om att det flertaliga antalet komponenter i ett land är en viktig del av dess rikedom.