Påven föreläsert: omöjligt rensa ut grekisk filosofi från kristendomen

-Det strider mot Guds väsen att handla förnuftsvidrigt, skall en bysantinsk kejsare på 1300-talet ha sagt till en persisk intellektuell i en diskussion om islam. Detta citat var utgångspunkten för Benedictus XVI:s föreläsning om förhållandet mellan tro och förnuft på universitet i Regensburg på tisdagseftermiddagen, där han sade att det inte går att "rensa ut" grekisk filosofi från kristendomen, för den grekiska tanken tillkom inte efteråt utan bidrog till kristendomens upphov.

Påven sade att han var djupt gripen av att än en gång få föreläsa på det universitet där han själv undervisade 1969-1977.

Han sade att övertygelsen att det strider mot Guds natur att inte handla förnuftigt var självklar i den tradition som präglats av grekisk tanke och som den bysantinske kejsaren kom ifrån.

-För den muslimska läran är Gud däremot absolut transcendent så att hans vilja inte är bunden till någon av våra kategorier, inte ens förnuftet, sade påven, och citerade en muslimsk tänkare som menar att Gud inte ens är bunden av sitt eget ord.

Ratzinger sade att han personligen är övertygad om att övertygelsen att det strider mot Guds natur att inte handla förnuftigt visar hur det bästa i den grekiska tankevärlden stämmer med bibelns tro på Gud.

-Johannesevangeliet börjar med orden: i begynnelsen var ordet, logos, samma ord som den bysantinske kejsaren använde när han sade att Gud handlar mede logos, med förnuft. Logos, fortsatte påven, betyder på en gång förnuft och rod. ... I begynnelsen var logos, och logos är Gud, säger Johannes.

Sedan påpekade påven att denna förnuftsenliga tro på Gud finns redan i Gamla testamentet när Gud talar ur den brinnande busken och säger att hans namn är ”jag är”, i en värld full av gudar med olika namn.

-Denna nya kunskap om Gud växte fram tillsammans med ett slags upplysning, som uttryckte drastiskt hån av de gudar som man menade bara var händernas verk (jfr Ps 115). Trots en hård konflikt med de hellenistiska härskarna, som ville att judarna skulle ta till sig den grekiska livsstilen och deras avgudadyrkan, så mötte den bibliska tron under hellenistiska epoken den bästa delan av den grekiska tanken.

Den grekiska bibelöversättningen Septuaginta är i sig ett viktigt steg i uppenbarelsens historia. Här ägde detta möte rum på ett sätt som blev avgörande för kristendomens uppkomst och spridning.

Påven menar alltså att mötet mellan bibelns tro och den grekiska tanken ägde alltså rum redan före kristendomens uppkomst. Det hör till kristendomens DNA att tro och förnuft är förenliga med varandra.

Därför menar också påven att senare försök att ”befria” kristendomen från grekisk tanke och filosofi är missriktade och skadliga både för tron och förnuftet. Han nämde tre vågaor av vad han kallade avhellenisering: 1500-talets reformation och dess strävan efter Sola scriptura, att befria bibelns budskap från vad som uppfattades som en filosofisk överbyggnad: 1800- och det tidiga 1900-talets liberalteologi med Adolf von Harnack som ville återvända till ”den enkla människan Jesus” innan hans gestalt ”helleniserades”; och slutligen en modern tendens som hävdar att så som den kristna tron mötte grekisk kultur under antiken, så måste också ickeeuropeiska kulturer få möta kristendomen utan den grekiska överbyggnaden. Men det är inte så lätt att att skilja på kristen och grekisk tanke, menade påven.

-Nya testamentet skrevs på grekiska och är präglat av kontakten med den grekiska andevärlden, en kontakt som mognade fram redan i Gamla testamentet.

Påven betonade att han inte på något sätt vill ta avstånd från den moderna tankevärlden eller återvända till före upplysningstiden. Men han betonade att om man utesluter Gud från förnuftets värld blir all dialog mellan kulturer omöjlig.

-I västvärlden dominerar åsikten att bara positivistiskt förnuft och positivistisk filosofi är universella, sade Benedictus XVI. Men världens djupt religiösa kulturer ser denna uteslutning av det gudomliga från det universella förnuftet som ett angrepp mot deras djupaste övertygelser. Ett förnuft som är dövt för det gudomliga och fördriver religionen till subkulturer förmår inte träda in i en dialog med andra kulturer.

Så avslutade Joseph Ratzinger sin föreläsning på sitt gamla universitet i Regensburg. Att det var en erfaren universitetslärare som talade framgick inte minst när han talade om det tidiga 1900-talets försök att skilja på ”Abrahans Isaks och Jaakobs Gud” å ena sidan och ”filosofernas Gud” å den andra.

-Detta har jag redan talat om i Bonn år 1959 och jag tänker minsann inte ta upp det här igen, sade påven.