Den som tror är aldrig ensam. Påvens mässa på Islinger feld

”Den som tror är aldrig ensam”.
Med dessa ord började påven sin predikan på Islinger Feld i Regensburg på tisdag förmiddag och han fortsatte: Det är just det som vi idag upplever här. Tron förenar oss, och skänker oss en fest. Den skänker oss glädjen i Gud, glädjen i skapelsen och glädjen att vara här alla tillsammans. Genom att läsa olika tidningsartiklar har jag förstått hur många människor, som har ägnat sin tid och sina krafter åt att iordningställa detta stora fält för vårt möte på ett så värdigt sätt. Tack vare dem så reser sig korset på kullen, som ett Guds tecken för freden i världen. Alla tillfartsvägar hit är fria från trafik, alla säkerhetsåtgärder är garanterade. Jag har aldrig någonsin kunnat föreställa mig att det skulle behövas ett så minutiöst arbete av så många människor för att vi skulle kunna träffas här idag. Det enda jag kan säga här är ett stort tack, som kommer direkt från mitt hjärta till er alla. Herren kommer att återgälda er för allt, och den glädje, som vi nu kan uppleva tillsammans tack vare era förberedelser, återkommer hundrafalt till var och en av er.
Tack för allt det som ni gjort och som ni inte har gjort för en stackars enkel människa som mig, utan ni har gjort det för er kärlek till Herren och för kyrkan.
Vi har samlats här till en trons fest. Men nu uppstår frågan: Vad tror vi i verkligheten på? Vad betyder det att tro? Kan något sådant fortfarande finnas i vår moderna värld?
Om vi tänker på alla teologiska skrifter som kom till på medeltiden, och på alla de böcker som skrivits för och emot tron, så blir vi frestade att tappa modet och intala oss själva att allt detta är alltför komplicerat. Till sist, om man betraktar de enskilda träden, så ser man inte längre hela skogen .Det är sant att tron omfamnar både det förgångna, nutiden , framtiden och evigheten, och den är därför aldrig outtömlig. Dess inre kärna är mycket enkel. Herren talade om den med Fadern, och sade då:
”Jag prisar Dig fader för att du dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem, som är som barn”
Vi tro på en Gud, som är människolivets början och slut. Tron är samtidigt hoppet och säkerheten om att vi har en framtid och att vi inte kommer att falla i tomheten. Och tron är kärlek, för att Guds kärlek kommer att smitta av sig till oss.
Påven slutade sin predikan med orden: Der glaubt ist nie allein –den som tror är aldrig ensam.