Benedictus XVI varnar: "Arbeta inte för mycket"

-För mycket arbete förhårdar hjärtat – man måste akta sig för att göra för mycket, vilket jobb man än har, sade Benedictus XVI den 20 augusti i ett av sina kanske mest uppskattade söndagstal i samband med middagsbönen angelus.

-Man måste alltid ha tid för bön och kontemplation, förklarade påven, som gjorde dessa funderingar om faran med att arbeta för mycket apropå dagens helgon den medeltide cisterciensmunken och mystikern Bernhard av Clairvaux.

-Bland dagens helgon nämner kalendern Bernhard av Clairvaux, en stor kyrkolärare som levde mellan 1000- och 1100-talet (1091-1153). Hans förebild och undervisning är nyttiga också i vår tid. Han drog sig tillbaka från världen efter en period av inre kris, och valdes till abbot i cisterciensklostret i Clairvaux vid 25 års ålder. Han fortsatte leda klostret i 38 år till sin död. Hans hängivenhet åt tystnad och kontemplation hindrade honom inte från en intensiv apostolisk verksamhet. Han var en förebild också i hur man kämpade för att behärska sitt starka temperament och för den ödmjukhet med vilken han erkände sina begränsningar och tillkortakommanden.

-Rikedomen och värdet i hans teologi består inte i att han gick några nya vägar utan snarare i att han lyckades presenteras trons sanningen med en så klar och tydlig stil att han fascinerade sina åhörare och lockade dem till samling och bön, påpekade Benedictus XVI i en beskrivning av Bernhard som delvis förde tanken också till honom själv.

-I allt han skrev hör man ekot av en rik inre erfarenhet, som han lyckades förmedla till andra med överraskande övertalningsförmåga, fortsatte påven. För honom var den största kraften i det andliga livet kärleken. Gud, som är kärlek, förklarade han, skapar människan av kärlek och återlöser henne av kärlek. För alla människor, dödligt sårade av ursynden och tyngda av personliga synder, är räddningen att fast bejaka Guds kärlek, som visats för oss helt och fullt i den korsfäste och uppståndne Kristus. I sin kärlek helar Gud vår vilja och vår sjuka intelligens och upphöjer dem till den högsta graden av förening med honom, till helighet och mystisk förening. Om detta och annat skriver Bernhard i den korta men innheållsrika boken Liber de diligendo Deo, Om att älska Gud.

-Jag vill också tipsa om en annan skrift, nämligen De consideratione, en kort skrift till påven Eugenius III, fortsatte påven, och kom så fram till dagens huvudämne: att inte arbeta för mycket, inte ens om man är påve.

-I denna mycket personligt hållna bok är det dominerande temat att det är viktigt med inre samling, som är en väsentlig beståndsdel av det andliga livet. Och detta säger han till en påve. Helgonet påpekar att man måste akta sig för farorna i att göra för mycket, oavsett vilket jobb man har, för – så säger han till den som var påve på den tiden, till alla påvar och till oss alla – alltför många sysslor kan förhårda hjärtat. ”De gör att anden lider, intelligensen går vilse, nåden spills ut” (II, 3).

-Förmaningen gäller för alla sysslor, också dem som handlar om att styra kyrkan, påpekade Benedictus XVI. Det Bernhard säger till påven, som tidigare var hans lärjunge, är provocerande: “Se där, skriver han, vart dessa förbannade sysslor kan föra dig, om du fortsätter att förlora dig själv i dem... och inte lämnar något av dig själv till dig själv” (ibid.).

-Också för oss är det nyttigt att bli påminda om att bön och kontemplation måste få första platsen, kommenterade påven. Må den helige Bernhard hjälpa oss förverkliga detta i vår tillvaro i alla våra olika omständigheter och möjligheter, han som förmådda förena munkens längtan efter ensamhet och klosterfrid med de brådskande, viktiga och komplexa uppdrag han utförde i kyrkans tjänst, sade påven.