25 svenskar bland 40.000 ministranter hos påven

25 ministranter från Sverige (och 13 från Island) bland 40.000 ministranter från hela Europa, som deltog i en ministrantvallfärd till Rom, var med på påvens audiens på Petersplatsen på onsdagsförmiddagen. De flesta kom från Tyskland, Österrike och Ungern.

Ministranter är de som hjälper prästen vid altaret och är ett uppdrag som oftast utförs av ungdomar och ibland mynnar ut i präst- eller ordenskallelser.

Påven påminde på tyska om att han de senaste månaderna har ägnat de flesta av onsdagsaudiensernas katekeser åt att teckna porträtt av de tolv apostlarna.

-Apostlarna var Jesu vänner, sade han. Det var han själv som kallade dem så under den sista måltiden: Jag kallar er inte längre tjänare utan vänner” (Joh 15:15). De var Kristi apostlar och vittnen, för de var hans vänner.

-Den Heliga Ande ger liv åt er relation till Jesus och gör den till en intensiv och djup vänskap som kan ge mening åt en ung människas liv och förvandla henne till ett modigt vittne för hans evangelium.

-Ni är redan Jesu apostlar, sade Benedictus XVI till ministranterna. När ni deltar i liturgin genom att tjäna vid altaret är det ett vittnesbörd inför alla. Hela ert uppförande är ett apostolat.

På tisdagskvällen samlades de 40.000 ministranterna på Petersplatsen på en mässa med Wiens ärkebiskop kardinal Christoph Schönborn. Kardinal Schönborn tog fasta på ministrantvallfärdens latinska tema Spiritus vivificat, ”Anden ger liv”.

Anden är kyrkans själ och dess livs inre princip, sade ärkebiskopen av Wien.

-Den helige Ande ger kyrkan liv. Utan den skulle kyrkan ha dött för länge sedan, sade han, och citerade evangeliet: ”Om någon älskar mig, säger Jesus, skall han stå fast i mitt ord, min Fader skall älska honom och vi skall komma och bo hos honom.”

-Kärleken till Jesus kommer från den Helige Ande. Om kärleken till Jesus vaknar och får liv i ert hjärta, då är det den Helige Ande som verkar i er. Ni kan vara säkra på att när ni träffar andra som älskar Jesus är det den Helige Ande som verkar. Då upplever vi gemenskap och att kyrkan lever, att den inte är en förening eller en klubb utan en gemenskap där Gud bor.