Benedictus XVI: Libanesernas, israelernas och palestiniernas rättigheter

Under sista söndagen på sin semester i de norditalienska alperna ägnade Benedictus XVI sitt traditionella söndagstal i samband med middagsbönen angelus åt Libanon, Maria Magdalena och den heliga Birgitta.

Som jag meddelade redan i torsdags har jag utropat en dag av bön och botgörning med tanke på den förvärrade sitautionen i Mellanöstern. Jag uppmanade biskopar, präster, alla katoliker och alla troende att be Gud om fredens gåva, sade påven.

-Jag upprepar med kraft min vädjan till alla parter i konflikten om omedelbart eld upphör, att låta humanitära hjälpsändningar komma fram, och att försöka inleda förhandlingar med stöd från världssamfundet. Jag tar tillfället i akt att betona att libaneserna har rätt till sitt lands integritet och suveränitet, att israelerna har rätt att leva i fred i sin stat, och att palestinierna har arätt att ha ett fritt och suveränt land. Jag är särskilt nära den obeväpnade civilbefolkningen, som drabbats orättvist av en konflikt där de bara är offer. Det gäller både dem i Galileen som är tvunga att lev ai skyddsrum och den stora folkmassan av libaneser som än en gång får se på medan deras land förstörs och som har blivit tvungna att lämna allt och söka räddning någon annan stans. Jag ber till Gud att längtan efter fred hos den övervägande majoriteten av befolkningen skall föverkligas så snart som möjligt tack vare att de ansvariga samarbetar. Jag upprepar också min vädjan till alla hjälproganisationer att låta konkreta uttryck för den solidaritet som alla känner.

Jag anförtror hela mänskligheten åt makten hos Guds kärlek och inbjuder alla att be för att de kära folken i Mellanöstern skall förmå överge den väpnade konflikten och våga föra en dialog för en rättvis och varaktig fred, sade påven.

Därefter återvände Benedictus XVI till ett av sina favoritämnen i dessa korta söndagstal, nämligen att bläddra i helgonkalendern. Där hittade han två av kristendomens mest intressanta kvinnor, nämligen Maria från Magdala eller Maria Magdalena och den heliga Birgitta av Vadstena.

-Igår (den 22 juli) firade vi det liturgiska minnet av den heliga Maria från Magdala, Herrens lärjunge, som intar en framträdande plat si evangelierna. Lukas räknar henne till de kvinnor som kvinnor som “hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar” och anger att ”sju demoner hade farit ut ur” Maria från Magdala (Luk 8:2). Maria från Magdala står sedan vid korset tillsammans med Jesu mor och andra kvinnor. Det är sedan hon som på morgonen den första dagen efter sabbaten upptäcker den tomma graven och stannar kvar vid den och gråter tills den uppståndne Jesus visar sig för henne (jfr Joh 20:11). Berättelsen om Maria från Magdala påminner alla om en grundläggande sanning: lärjunge till Kristus är den som inser sin mänskliga svaghet och har varit ödmjuk nog att be honom om hjälp, den som har botats av honom och sedan följt honom på nära håll, som har bevittnat kraften i hans barmhärtiga kärlek, som är starkare än synden och döden.

På italienska påminde påven sedan om att den katolska kyrkan just den 23 juli firar minnet av den heliga Birgitta.

-Idag, sade han, firar vi minnet av den heliga Birgitta, ett av Europas skyddshelgon, som kom från Sverige, levde i Rom och åkta på pilgrimsfärd till det Heliga landet. Hon inbjuder oss att hjälpa mänskligheten att finna fred, särskilt i det Heliga landet.

Därefter sade han ungefär samma sak om Birgitta också på sitt modersmål tyska.