Valutakurs gav Vatikanen överskott 2005 trots dyrt påvebyte

Vatikanens bokslut för 2005 uppvisar ett överskott på 9,7 miljoner euro. Det är det bästa resultatet på de senaste åtta åren och beror mest på växelkurserna, förklarade kardinal Sergio Sebastiani på en presskonferens i Vatikanen den 12 juli. Sebastiani är ordförande för prefekturen för den apostoliska stolens ekonomi. Ändå hade Vatikanen extra kostnader under år 2005. 7 miljoner euro gick åt för att bekosta sedesvakansen, alltså perioden mellan den förre påvens död och den nye påvens tillträde.

Den 4 juli ledde statssekreteraren kardinal Angelo Sodano ett möte med råd med kardinaler från hela världen som övervakar Vatikanens ekonomi för att ta del av vad som kallas Heliga stolens konsoliderade bokslut. Två dagar senare redovisades denna resultaträkning också för påven. Den 12 juli presenterades den för pressen, och nu skall den översättas till olika språk och sändas ut till alla världens biskopar.

Det skall sägas med en gång att det är nästan meningslöst som lekman att försöka förstå siffrorna i Vatikanens invecklade ekonomi. Den består av en rad separata ekonomiska system eller administrationer som är mer eller mindre självständiga. Det som nu presenteras är vad som kallas ett konsoliderat bokslut det vill säga sammanslagningen av en rad separata resultaträkningar. Ett första steg kan vara att försöka förstå själva strukturen i Vatikanens ekonomi snarare än att stirra sig blind på siffrorna.

För det första måste man förstå skillnaden mellan den lilla Vatikanstaten och vad som kallas Heliga Stolen, som kan beskrivas som ledningen för hela den katolska världskyrkan, förklarar kardinal Sebastiani.

–Vatikanstaten har sina egna aktiviteter och institutioner som stat. Med Heliga Stolen menar vi alla de kontor som tjänar påven inte som statschef, det är Vatikanstaten, utan som ledare för världskyrkan.

-Det finns ett sextiotal olika administrationer i Vatikanen, både små och stora, fortsätter Sebastiani. Peterskyrkan är självständig, de stora så kallade patriarkala basilikorna är självständiga, Kongregationen för mission är också självständig.

De flesta av Vatikanens parallella ekonomier går in under paraplyt APSA, som förvaltar Vatikanens kapital, investerat i obligationer, aktier och fastigheter, och betalar löner och kostnader för de flesta av Vatikanens avdelningar och kontor, särskilt för dem som tjänar katoliker och stift i hela världen.

APSA uppvisade år 2005 ett överskott på 43,3 miljoner euro mot 6,1 år 2004. Vatikanstatens helt lokala ekonomi med intäkter och kostnader redovisas som sagt separat och uppvisade ett överskott på 30 miljoner, varav 12 gick till att tänka hälften av Vatikanradions underskott. Men Vatikanradion går normalt in under APSA, så dessa bägge ekonomiska system är alltså trots allt hopflätade: Vatikanstatens inkomster, som inträdesbiljetter till Vatikanmuseerna, bidrar till att täcka kostnader för Heliga Stolens kontor och avdelningar som tjänar världskyrkan.

Vatikanens mediaavdelning uppvisade som vanligt ett stort underskott: 12 miljoner euro. Det är mest Vatikanradions fel men delvis också dagstidningens, som också går med förlust. Vatikanradions underskott är på drygt 23 miljoner euro. Tryckeriet och bokförlaget samt tv-produktionsavdelningen går däremot med förtjänst.

Nu var år 2005 ett alldeles särskilt år för katolska kyrkan eftersom en påve dog och en ny valdes. Till extrakostnaderna i samband med förre påvens död och valet av hans efterträdare räknas bl a ett slags bonus som delades ut till alla anställda. Men det tillkom också en del extra intäkter beroende på alla besökare som kom till Rom: det gäller inträdesbiljetter till Vatikanmuseerna och Vatikanens dagstidning Osservatore Romano, vars olika extranummer blev bästsäljare. Under 2005 kom fler besökare till Vatikanmuseerna än under jubelåret 2000. Då var de tre miljoner, år 2005 var de 3,8 miljoner.

Bland extra utgifter under 2005 fanns också renoveringen av många av Vatikanens fastigheter, varav flera ligger utanför Vatikanstatens gränser. Fastighetsrenoveringarna ökade från fyra miljoner euro år 2004 till 10,5 miljoner euro år 2005. En av de dyraste renoveringarna gällde en fastighet vid Spanska trappan där kongregationen för mission håller till. Dyrt blev det också att renovera flera av fastigheterna längs paradgatan Via della Conciliazione framför Petersplatsen.

Den viktigaste delen av Vatikanens ekonomi är som sagt Administrationen för den Apostoliska Stolens tillgångar APSA (förkortning av Amministrazione del Patrimonio della Sede Apostolica). APSA skapades 1929 för att förvalta det kapital som påven fick som skadestånd av Italien i Lateranfördragen, den överenskommelse som ledde till försoning mellan det återförenade Italien som 1870 fråntog påven hans värdsliga makt och den Heliga Stolen. Idag är det APSA som betalar löner och andra omkostnader för Vatikanens olika administrativa enheter: kurians motsvarighet till regeringskontor och departement i en normal stat; missionskongregationen; Vatikanradion; Centro Televisivo Vaticano; dagstidningen Osservatore Romano, tryckeriet Tipografia Vaticana och bokförlaget Libreria Editrice Vaticana.

Kurians olika kongregationer och råd liksom Vatikanradion medför nästan bara kostnader men finns till för att tjäna katoliker i hela världen, och finansieras därför numera inte bara med hjälp av detta kapital från 1929. Alla katolska stift förväntas enligt katolsk kyrkolag (kanon 1271) sända frivilliga bidrag för att stötta Heliga Stolens verksamhet, på samma sätt som församlingar uppmanas stödja sina stift (kanon 1263). Dessa frivilliga bidrag till Heliga stolen ökade något från 73,3 miljoner euro år 2004 till 73,9 miljoner år 2005.

Därtill kommer den så kallade Peterspengen, som är bidrag till påvens välgörenhet och katastrofhjälp, men den används inte för att täcka Vatikanens kostnader. Peterspengen kommer till stor del från USA och räknas i dollar: den var år 2005 drygt 59 miljiner dollar, en ökning med 14 procent från 2004.