Det är fest i Peterskyrkan idag och fest i hela Rom. Katolska kyrkan firar nämligen
apostlarna Petrus och Paulus. Vi finner dem båda i den första kristna församlingen
i Rom. Vem som blev den allra förste att föra hit det kristna budskapet vet man inte,
men att församlingen verkligen fanns kan vi bl.a läsa om i aposteln Paulus brev till
romarna medan denne fortfarande befann sig i Mindre Asien eller Grekland. Petrus själv
kom hit från Jerusalem och Antiokia och vi räknar honom som den förste biskopen i
Rom. Petrus är den lärjunge som nog oftast förekommer i evangelierna. Han blev
ledare för de tolv männen som under sina vandringar skulle sprida deras mästares budskap.
Paulus kom till Rom som fånge och under vägen hit råkade han ut för stormar
och äventyr. Först hamnade han på Kreta och borde egentligen ha stannat där över vintern.
Men sjökaptenen var modig och med hjälp av en hård nordostvind kom man till Malta
. Där strandade dock båten och man tivngades övervintra innan man till sist nådde
Rom. Både Petrus och Paulus har lämnat många spår i Rom, de kan liknas vid kyrkans
stora kolonner, och det är dessa kolonner som idag firas i Peterskyrkan. ”Du
är Petrus och på denna klippa ska jag bygga min kyrka”. Vad ville Herren egentligen
säga med de orden, frågar sig Påven inför alla som kommit för att fira Petrus och
Paulus dag i Peterskyrkan. Vilket löfte ligger i orden och vilka uppgifter anförtror
Herren Petrus? Vad vill han säga till oss och till Roms biskop, som i dag sitter på
Petri stol? Och vad vill han säga till kyrkan idag? För att förstå meningen med
Kristi ord ska vi påminna om tre tillfällen i evangelierna då Herren ger Petrus den
uppgift som ska bli just hans. I Matteusevangeliets 16 kapitel, vers 18, sker
detta genom olika bilder . Det sker med klippan som blir till en grundsten i kyrkan
och med nycklarna som vi alltid ser som en symbol för Petrus. Petrus löfte avläggs
vid Jordans vatten vid gränsen till judarnas land och gränsen mot den okristna världen
. Detta ögonblick är för Kristus en viktig vändpunkt på hans väg mot Jerusalem och
här säger han öppet till Petrus och till sina lärjungar att denna vandring mot den
heliga staden även skulle bli hans vandring mot korset. Går vi sedan till Lukasevangeliet
säger Kristus: Jag ska be för din tro. Denna Kristi bön är kyrkans skydd. Vi kan gömma
oss under det, vi kan klamra oss fast vid det och känna oss lugna. Men orden är speciellt
riktade mot Petrus själv, för hans tro och för att han ska tjäna andra. Petrus är
ingen stark man, även om han verkar det. Redan i sina första prov misslyckas han.
Men Herren ser på Petrus och den blicken blir hans räddning. ”Låt oss alltid be om
denna Kristi blick, säger Påven och fortsätter: Hjälp oss upp när vi faller. Tag oss
i dina goda händer.” Det tredje tillfället som gäller Petrus finner vi i Johannesevangeliet
, där Herren säger till Petrus; Var en herde för mina får. Och Jesus talar åter om
sin väg mot korset. ”Och i denna basilika, säger nu Påven, byggd på Petri grav,
ser vi hur Herren genom korset alltid vinner. Hans makt ligger i det goda, i sanningen
och i kärleken som är starkare än döden. Efter sin predikan vände Påven sig
till metropoliterna som kommit från olika länder för att mottaga det s.k. palliet
av Petri efterföljare. Vidare gav han sin hälsning till delegationen för det
ekumeniska patriarkatet för dialogen mellan katoliker och ortodoxa. Och Påven uttryckte
sin tacksamhet till Patriarken Bartolomeus I och till den heliga synoden för detta
tecken på broderskap som visar viljan att fortsätta på vägen mot enhet. Vi delar
Patriarken Atenagoras och Påven Paulus VI:s gemensamma önskan att dricka tillsammans
ur samma kalk och tillsammans äta det bröd som är Herren själv. Vi nämnde om
det pallium som idag delades ut till ett antal biskopar från olika delar av världen
och vi ska försöka förklara vad det är och dess innebörd. Det är ett vitt ylleband
med sex kors broderade i svart siden. Det bärs av de biskopar som verkar i stora och
viktiga städer och som kallas metropoliter. Banden är vävda av ullen från två lamm
som välsignats på den heliga Agnes dag, d. 21 januari, och som sedan fötts upp hos
Trappistmunkarna i klostret Tre Fontane här i Rom . Ullen har så förts till systrarna
i S.Cecilias kloster i Trastevere som väver banden varefter de välsignas i Peterskyrkan.
De har bevarats i en bronsurna i en nisch nära Petri grav under baldakinen . Palliet
bärs på axeln ovanpå mässhaken , ungefär som herden bär sitt förlorade lamm och i
det ligger det givetvis en stark symbol. På framsidan och baksidan hänger bandets
ändar ned i två spetsar som hålls nere med en liten blytyngd. I dag fick 27 biskopar
detta pallium, bland dem nye ärkebiskopen av Karakas, Kardinal Urosa Savino, och Kardinal
Crescenzio Sepe från stiftet i Neapel.. Från USA fick 11 biskopar motta palliet ,
från Afrika 5, från Asien 3 och från Europa 8. Av dem hör fem till Italien.
Många pilgrimer har idag kommit till Rom för firandet. En grupp på 400 hade t.ex
vandrat i 40 dagar och de var ordentligt trötta när de kom fram till Petersplatsen
tidigt i morse och hälsade Påven med sång och applåder. De kom frankernas gamla
pilgrimsled, som många svenskar även tillryggalagt under årens lopp. Och de har vandrat
sista delen nu under natten till facklornas sken. Utanför Peterskyrkan firade
de en pilgrimernas liturgi varefter de fick mottaga pilgrimens intyg på att pilgrimsfärden
nått sitt mål. Syftet med initiativet var att ge nytt liv åt medeltidens fromma
bruk, något som blivit allt vanligare i vår moderna tid , bl.a då det gäller Compostela
och Jerusalem.
I Angelusbönen som följde mässan bad Påven först alla de
församlade om ursäkt för att han visat sig sent i det påvliga fönstret. Mässan i Peterskyrkan
hade tagit sin tid. Påven hade även gått ned till Petrus grav i Vatikangrottorna
för att bedja tillsammans med de ortodoxa metropoliterna , en gest som utan tvivel
stärker tanken på enhet. I sin försenade hälsning till alla turister och pilgrimer
som samlats på Petersplatsen uppmuntrade Påven nu de församlade att bedja för de
nya metropoliterna som idag fått sitt pallium och för de kyrkor som anförtrotts dem.
Han kom även med en appell för Heliga Landet och för de personer som kidnappats där.
”Jag följer med oro det som händer och ber för att varje kidnappad person ska få komma
tillbaka till sin familj. Jag vänder min appell till de ansvariga i Israel och Palestina
för att de med världsamfundets generösa hjälp försöker återuppta de förhandlingar
som kan försäkra den sanna fred som deras folk hoppas på. Påven hälsade till
sist Rom och alla romborna och bad dem bevara och värdesätta trons, historiens och
konstens alla skatter. Med ett ”Buona Festa a tutti”, (trevlig helgdag för alla)
avslutade Påven Angelusbönen .