Den 18 april 1506 lades den första stenen till den nya basilika som först Påven Nicolaus
V och sedan Påven Julius II var mycket angelägna om att bygga ovanpå den gamla Peterskyrkan,
som då var i dåligt skick och även hade drabbats av en svår eldsvåda. Den nya Peterskyrkan
fyller i dag 500 år. För projektets utförande pågick sega strider mellan arkitekten
Bramante och hans rival Michelangelo . Julius II ville inte bara ha en stor och märklig
kyrkobyggnad. Han ville även visa att den nya Peterskyrkan skulle dominera över Pantheon
och Kapitolium, dvs att kyrkan skulle bli mäktigare än det antika Rom. Och människorna
skulle komma just till Vatikankullen för här fanns aposteln Petrus grav efter att
han dött maryrdöden antingen den 26 juni år 67 under en av Neros förföljelser mot
de kristna eller den 13 oktober år 64 enligt vad en arkeolog, Margherita Guarducci,
som gjort intressanta undersökningar om Petrus grav, ansåg mer troligt. När
Kejsar Konstantin år 326 lät bygga den första Peterskyrkan, valde han området där
Neros kapplöpningsbana låg. Och han ryggade inte tillbaka för det faktum att även
gamla begravningsplatser gömdes under jord, något som var mot det romerska bruket.
Men han hade ett starkt motiv för sitt val, för han var övertygad om att denna var
platsen för Petrus grav. Ärkebiskop Angelo Comastri, som är ledare för vad som
kallas "Fabbrica di San Pietro" och som har hand om omvårdnaden och alla arbeten
som berör Peterskyrkan, har frågat sig varför just Rom blev så viktigt för de båda
apostlarna Petrus och Paulus. De tvingades att företaga en lång och svår resa för
att komma hit. Och här slutade de båda tragiskt med att lida martyrdöden. Svaret
finns i Apostlagärningarnas 11 kapitel , vers 23 som talar om hur Paulus satt fängslad
i Jerusalem. Under natten hade Herren visat sig för honom och sagt: Ta mod till
dig! Liksom du har vittnat om mig i Jerusalem ska du nu vittna om mig i Rom!"
Det är troligt att Herren sagt samma ord till Petrus även om vi inte finner belägg
för det i den Heliga skriften. Och med sina ord visade Herren att Rom för honom
hade en speciell plats i frälsningens historia. Att man med tiden blev alltmer
övertygade om att Petrus benrester vilade under Peterskyrkan visar de altaren som
under åren helgats på denna plats. Ett av Gregorius den store på 600-talet , ett
av påven Kallistus den II år 1123 och ett av Klemens VII år 1594 . Men det verkliga
beviset på att Petrus finns begravd här fick man när Påven Pius XII påbörjade en
serie utgrävningar under Peterskyrkan. Ju längre arbetena framskred under Michelangelos
kupol , ju mer märkte forskarna att antalet kristna gravar ökade, samtidigt som de
icke kristna gravarna minskade. Och när till sist Margherita Guarducci på sextiotalet
fann en inskription på en mur just på denna plats med orden "Petr(os) eni", som betyder
Petrus är här fick man ett starkt bevis på att Petrus grav verkligen fanns här.
När nu den första stenen hade lagts år 1506 placerades sedan en av Berninis pelare
på just denna sten. Det är den pelare som kalllas Veronicas pelare. I den förvarades
Veronicas svettduk med Kristi anlete som enligt folktron skulle härröra sig från Kristi
vandring till Golgata. Men efter vissa våldshändelser , bl.a anfallet mot Rom
den 6 maj 1527 flyttades svettduken i hemlighet till en liten kyrka i Manupella i
Abbruzzerna där man nu kan se den bakom altaret.. Man gjorde det i hemlighet
sa vi, och i Peterskyrkan visades i stället en kopia som man gjort. Man ville nämligen
inte att pilgrimerna som kom till Peterskyrkan skulle bli besvikna och inte längre
komma till Rom . Deras allmosor var synnerligen nödvändiga för att arbetet på kyrkan
skulle gå framåt. Kyrkan fullbordades inte förrän år 1667 och fram till dess fortstte
man att visa den falska svettduken. Men i en av pelarna finns fortfarande
relikerna som Konstantins mor, Helena , medfört från Heliga Landet , bevarade. Det
gäller delar av Kristi kors samt spetsen på den lans som soldaten Longinus hade
stuckit in i Kristi sida för att se om han var död. Även Longinus har tillägnats
en av pelarna runt Petrus grav . En pelare är ägnad aposteln Andreas, men
hans huvud som en gång fanns bevarat i pelaren återlämnades den 23 juni 1964 till
den ortodoxe biskopen Patrasso av Påven Paulus VI. Kardinal Francesco Marchisano,
som är ärkebiskop i Peterskyrkan, understryker det historiska värdet av att Peterskyrkan
står just på Petrus grav . Och den nya basilikan har därför bara fortsatt den religiösa
traditionen även om den ökat i storlek och konstnärligt utförande. Kardinal Comastri
tillägger: I dag är Peterskyrkan inte bara alla katolikers kyrka, den tillhör hela
mänskligheten eftersom Påven i Rom utgör en gemessam moralisk referenspunkt . Vår
pastorala uppgift är att få alla att förstå att det är en helig plats där konsten
inte är slutmålet utan att den växer fram genom behovet att uttrycka tron.
Det finns ett brev bevarat i Vatikanen som skrevs av Påven Julius II till Kung Henrik
i England och som lyder så här i något sammanfattad form: "I dag lördagen i albis
och den 18 av denna månad gick vi i procession till platsen där man skulle lägga
grunden till Petrus basilika. Vi hade välsignat den första stenen med korstecknet
med våra egna händer och vi lade ned den på samma plats, i hopp om att Herren vår
frälsare Jesus Kristus ska ge oss krafterna, så att vad vi påbörjat ska kunna avslutas
till Guds ära." Ja , vi vet av erfarenhet att Påven Julius var alltför optimistisk.
Peterskyrkan blev inte färdig förrän vid slutet av det kommande seklet och riktigt
färdig blir den aldrig. Det finns ett ordspråk som säger om något som tar mycket lång
tid: "Det är som byggnaden av Peterskyrkan"…