Påvens ambassadör om katolska kyrkan i Sverige: ”Människor från hela världen känner sig hemma i kyrkan här”

Vatikanens ambassadör (“nuntius”) i de nordiska länderna är en italiensk ärkebiskop som heter Giovanni Tonucci och har sin ambassad eller nuntiatur på Djursholm i Stockholm. Tonucci har tidigare varit Vatikanens sändebud i Bolivia och senast i Kenya. Vatikanradion frågade Giovanni Tonucci hur han med några få meningar skulle beskriva Sverige för en annan nuntius.

(Hör intervjun på engelska här : )

-Jag har upptäckt en liten men livaktig kristenhet, säger ärkebiskop Tonucci. Våra katoliker är inte många, men de är stolta över sin tro, och de lever ut sin tro i en svår omgivning. Den är svår på grund av att samhället är så sekulariserat och för att den protestantiska gemenskapen är så stark.

-Den katolska kyrkan är livaktig och mångskiftande, för en stor del av kyrkan består av invandrare, betonar ärkebiskop Tonucci.

-Det finns spansktalande, filippiner, irakier, människor från hela världen, afrikaner, italienare, polacker och andra europeer. I denna lilla katolska kyrka finns ett slags mikrokosmos, som på sätt och vis beskriver den katolska världskyrkan. Den här universella aspekten finns också med. Jag tycker om att se hur människor kommer från hela världen men känner sig hemma här. De kanske känner sig litet främmande i ett så annorlunda land med så strängt klimat, men när de kommer till kyrkan vet de att de är hemma.

Vatikanradion gissade att ärkebiskop Tonuccis första reaktion när han kom till Sverige från Kenya var: ”Var har jag lagt min ytterrock? Så vi frågade vilken hans andra reaktion var.

-Den andra reaktionen var nog: “Var är ljuset?”, skämtar Tonucci.

-Det är inte kölden som är den starkaste upplevelsen på vintern, det är mörkret, förklarar han. Dagen är kort, och ibland ser man inte solen på flera dagar. Men vi kompenseras rikligt under sommaren, för då är dagarna långa och människor aktiva. Alla svenskar kommer ut och ler och hälsar på dig, de är glada och aktiva till sent på kvällen. Det är överraskande, jag vill inte säga att de har lärt sig att gå i ide på vintern, men de har förvisso lärt sig att leva mer på sommaren. Jag skulle vilja göra som de, men jag är inte bra på det. Jag håller min normala dygnsrytm, för de gånger jag har försökt vakna tidigare och gå och lägga mig senare, var jag död nästa dag.