Vatikanen: titeln "Västerlandets patriark" har blivit oanvändbar

Den gamla påvetiteln “Västerlandets patriark” är oanvändbar idag då “Västerlandet” går från USA till Nya Zeeland, förklarade Vatikanens råd för kristen enhet i ett uttalande den 22 mars med anledning av förvåningen över att denna titel utelämnats i årets upplaga av Vatikanens årsbok Annuario Pontificio.

Så här lyder rådets uttalande:

I Annuario Pontificio 2006 saknas bland påvens titlar “Västerlandets patriark.” Detta har kommenterats på olika sätt och kräver en förklaring.

Utan anspråk på fullständighet kan man säga ur ne historisk synvinkel att de forntida patriarkaten i Mellanöstern, som slogs fast av koncilierna i Konstantinopel (381) och Kalcedon (451) gällde klart avgränsade områden, medan Roms biskops territorium förblev oklart. I det kejserliga kyrkosystem som skapades av kejsar Justinianus (527-565) i Mellanöstern, beskrevs påven som Västerlandets patriark jämte de fyra österländska patriarkaten (Konstantinopel, Alexandria, Antiochia och Jerusalem). Rom föredrog däremot tanken på Petrus tre biskopssäten: Rom, Alexandria och Antiochia. Utan att använda titeln ”Västerlandets patriark” nämndes påven som den främste av de då fem patriarkerna på det fjärde konciliet i Konstantinopel (869–870), det fjärde Laterankonciliet (1215) och konciliet i Florens (1439).

Titeln “Västerlandets patriark” användes år 642 av påven Theodoros I. Senare användes den sällan och utan en tydlig innebörd. Den blev vanlig på 1500- och 1600-talet, då påvens titlar blev allt fler. I Annuario Pontificio dök den upp för första gången år 1863.

Idag syftar uttrycket “Västerlandet” på en kulturell kontext som inte bara omfattar Västeuropa utan också USA, Australien och Nya Zeeland, och som skiljer sig från andra kulturella kontexter. Självklart syftar denna innebörd av ”Västerlandet” inte på ett kyrkligt territorium, och kan inte användas som definition av ett patriarkats territorium. Om man vill ge uttrycket ”Västerlandet” en innebörd som kan tillämpas på kyrkorättens språk skulle det bara kunna syfta på den latinska kyrkan. Därför uttrycker titeln ”Västerlandets patriark” den särskilda relationen mellan Roms biskop och denna, och skulle kunna syfta på Roms biskops särskilda jurisdiktion över den latinska kyrkan.

Titeln “Västerlandets patriark” var alltså redan från början oklar och blev med tidens gång obsolet och praktiskt taget oanvändbar. Därför förefaller det meningslöst att fortsätta släpa den efter sig. Den katolska kyrkan har dessutom med Andra Vatikankonciliet funnit en kyrkorättslig ordning som passar för dagens behov i biskopskonferenserna och deras internationella samarbetsorgan.

Att utelämna titeln “Västerlandets patriark” ändrar ingenting i erkännandet av de forna patriarkala kyrkorna, som förkunnades högtidligt av Andra Vatikankonciliet (Lumen Gentium 23). Än mindre handlar utelämnandet om att underförstå nya språk. Att avstå från titeln är ett uttryck för historisk och teologisk realism och skulle kunna hjälpa den ekumeniska dialogen.