Niwanos fredspris till rabbiner som försvarar palestinier

När 130 rabbiner i Israel höjde rösterna för att försvara palestiniernas rättigheter riskerade de att ställas inför domstolen. Det gäller medlemmarna i organisationen "Rabbis for Human Rights" dvs rabbiner i kampen för de mänskliga rättigheterna. Och de tilldelas nu den japanska fonden Niwanos fredspris för år 2006. Meddelandet har komit från Tokio i dagarna och det berömda priset som även benämns "religionernas nobelpris" sätter åter Jerusalem i blickpunkten.
Det ligger en allvarlig avsikt bakom. Med fundamentalismens stormar som blåser hårt över Mellanöstern riskerar man att se religionerna som ett extra problem på fredens väg. Men i motsatt riktning verkar Rabbis for Human Rights, som är en röst som går mot strömmen i Mellanöstern i dag. Det är inte bara för att det gäller israeler som ställer upp för palestinier. Vad som är viktigt är motivet: de gör det i Torahs namn. Dessa rabbiner kommer från olika skolor och vad de har gemensamt är övertygelsen om att den heliga skriftens ord "Du skall vårda främlingen som bor bland de dina" måste respekteras.
Och detta gäller i dagens ögonblick palestinierna. Trogna israelernas judiska tradition har de organiserat konkreta demonstrationer för att försvara vissa grundrättigheter. De övervakar t.ex att man inte gör övergrepp mot palestinier vid israelernas check-points, de plockar oliver åt palestinierna på de områden där de palestinska ägarna till olivlundarna inte får komma in, de ger legal hjälp åt dem som blivit förnekade rättmätiga tillstånd att passera. Vid ett tillfälle som nu då fundamentalism och religiös extremism blivit så vanliga i Mellanöstern, vill detta pris för freden hedra Rabbis for Human Rights, som en unik röst för medlidande och omsorg om varandra med den kärlek och rättvisa som ligger i judendomens och alla andra religioners hjärta.
Priset har blivit aktuellt efter att organisationen just kommit i blickpunkten efter dess förlorade kamp mot nedrivandet av palestinska bostäder i östra Jerusalem.. Och här är det inte fråga om säkerhet, det gäller ett hundratal byggnader från år 2000 och till nu, som demoleras bara för att de byggts svart. Problemet , säger Rabbis for Human Rights, är att för en palestinier från Östra Jerusalem är det uteslutet att få ett byggnadstillstånd. Stadsplanen är sådan att det är omöjligt att utöka de arabiska kvarteren i en stad i konflikt. Den som behöver en bostad kan bara försöka bygga utan tillstånd eller flytta därifrån.
För att officiellt protestera i den frågan så gjorde rabbinen Arik Ascherman i April 2003 passivt motstånd framför en grävmaskin som kommunen hade sänt ut, men hans gest kunde inte hindra att två byggnader tillhörande palestinier demolerades. Han fick istället åtal för motstånd mot statstjänsteman, något som slutade med en högljudd rättegång i början på år 2005. Han sade då: ”I denna hög av sand och murbruk ligger idag min ”kippah”, och det betyder en hel del. Det är kanske en symbol för att judendomens värden som jag alltid trott på har trampats ned och begravts. Men det kan även betyda motsatsen. Kanske är det en symbol för att det här finns judar som kämpar mot orättvisa i Torahs namn.”
Det är lika starka ord som de som organisationen skrev i ett öppet brev som publicerades våren 2002 under intifadans värsta dagar. Vid det tillfället skrev ”Rabbis for Human Rights” följande: ”att döda andra genom att låta sig explodera i en buss är det värsta våld man kan visa mot de mänskliga rättigheterna och Israel måste försvara sig. Men de tillade något viktigt: Man har sagt att rättvisan, rättvisan måste uppmuntras. Och varför upprepade man ordet ”rättvisa” två gånger? Enligt vår tradition säger rabbinerna, är det för att man måste kämpa för en rätt sak, men bara med rättvisa medel. När vi försvarar oss måste vi alltid minnas de profetiska begreppen samlevnad och mänsklighet. Det israeliska folkets överlevnad beror inte bara på dess fysiska styrka utan även på dess moraliska stabilitet. Det är bara med denna klarhet och denna intellektuella hederlighet som Mellanöstern kan hoppas på att komma ur den blinda gränd där den tycks hamna dag efter dag.