2006-01-25 12:03:31

Påvens första encyklika: Gud är kärlek


I sin första encyklika, som offentliggjordes på onsdagen, talar Benedictus XVI om kärlek, Gud och människan, och diskuterar de kyrkliga hjälporganisationernas plats i kyrka och samhälle. I en tid då religion missbrukas för att rättfärdiga hat och våld betonar påven att Gud är kärlek.

Encyklikan ”Deus caritas est” (Gud är kärlek) offentliggjordes vid tolvtiden den 25 januari men undertecknades redan en månad tidigare på juldagen. Encyklikans uppläggning och innehåll avslöjades av påven själv två dagar i förväg på en konferens om hjälpverksamhet och kärlek i Vatikanen 23 januari. På onsdagen presenterades dokumentet i Vatikanens presscentrum av Ratzingers efterträdare som prefekt för troskongregationen, den amerikanske ärkebiskopen William Joseph Levada, och av cheferna för Vatikanens två kontor som arbetar med hjälpverksamhet: kardinal Renato Raffaele Martino, ordförande för Påvliga rådet för rättvisa och fred, och ärkebiskop Paul Josef Cordes, ordförande för Påvliga rådet “Cor Unum” (ett enda hjärta).

Encyklikan ”Gud är kärlek” består av två delar: en om kärlek, och en om kyrkans hjälporganisationer. I den första delen skiljer påven på olika former av kärlek med de grekiska orden eros och agape: eros driver människan till Gud, som är agape, nästankärlek, och som ger människan kärlek att ge vidare till andra. I den andra delen av encyklikan skriver påven att det är politiken, inte kyrkan, som har till uppgift att skapa ett rättvist samhälle, men att kyrkan har rätten och plikten att tala till förnuftet och stimulera viljan att hjälpa andra. Staten å sin sida måste garantera plats och frihet åt kyrkan och andra trossamfund och deras kollektiva aktiviteter, inte minst hjälpverksamhet.

Både eros och agape hör hemma i relationen mellan människa och Gud. Eros är inte bara människans längtan efter en annan människa utan också efter Gud.

-Eros vill lyfta oss i extas till det gudomliga och leda oss ut ur oss själv, skriver påven.

Men Gud är agape, självutgivande och förlåtande kärlek som vill den älskades bästa, och mötet med Gud förvandlas vår eros till agape.

Som förebild pekar påven på Moder Teresa av Calcutta, som i mötet med Gud i bönen fick inspiration och kraft för att hjälpa behövande. ”Den som ber slösar inte bort sin tid även om en nödsituation bara tycks driva en till handling,” skriver han, och betonar att de som arbetar med kyrkans hjälporganisationer måste utgå från ”den levande kontakten med Kristus.”

I en tv-intervju i somras sade Benedictus XVI, som blev påve 19 april efter Johannes Paulus II:s 27 år som påve, att hans uppgift inte var att skriva många dokument utan snarare att förklara dem som redan finns. Johannes Paulus II skrev 14 encyklikor. Benedictus XVI:s encyklika är betydligt kortare än de flesta av förre påvens encyklikor, och är till stor del en genomgång och förklaring av de senaste påvarnas dokument.

Joseph Ratzingers bildning lyser igenom i denna encyklika vars resonemang om Gud och bibeln hela tiden görs i jämförelse och dialog med ickekristen tanke från antiken till idag. Påven citerar friskt ur antikens grekiska och romerska författare och gör upp med både Nietzsches teori att kristendomen hade förstört eros och marxismens uppfattning att välgörenhet bara stärker ett orättvist samhällsystem, som man istället måste ersätta med ett rättfärdigt samhälle.

-Det är en omänsklig filosofi, skriver påven. Människan som lever i nuet offras för framtiden – en framtid som kanske aldrig kommer att förverkligas.

-Den kristnes program är i stället att vara ”ett hjärta som ser”, förklarar Benedictus XVI. Hjärtat ser var det behövs kärlek och handlar därefter.

Den engelska texten till encyklikan finns bl a på http://www.oecumene.radiovaticana.org/en1/index.asp








All the contents on this site are copyrighted ©.