Påven vid ekumenisk vesper i Pauluskyrkan: Vi delar Guds nåd

Som avslutning på Böneveckan för kristen enhet firade påven Franciskus vespern på torsdagen i Roms påvliga kyrka Sankt Paulus utanför murarna med en ekumenisk församling. "Alla vi kristna har gått över dopets vatten” sa påven i sin predikan vid firandet av folkets apostel Paulus omvändelse.

Detta var den 51:a Böneveckan för kristen enhet och temat var “Guds hand leder oss”. Påven ledde en ekumenisk bön och lovprisade vårt dop och sa: “När vi säger att vi erkänner dopet i de andra kristna traditionerna bekänner vi att även dem har fått Herrens förlåtelse och att Hans nåd verkar i dem och vi välkomnar deras tillbedjan som en autentiskt lovsång till Guds verk. Vi vill alltså be tillsammans och alltmer ena våra röster och även när olikheter skiljer oss åt vet vi att vi tillhör Guds folk och samma familj av bröder och systrar som älskas av samma Fader.”

Mose historia är alla kristnas historia

Påven utgick från läsningen i 2 Mosebok och sa att här behövs sankt Augustinus tolkning: ”Sankt Augustinus tolkar Röda havet, där Israel såg Guds frälsning, som ett profetiskt tecken på korsfäste Kristi blod, frälsningens källa. Alla vi kristna har gått över dopets vatten och sakramentens nåd har förgjort våra fienden, synden och döden.” 

Och i detta bredare perspektiv än den enskilda berättelsen om den segersång som israeliterna sjöng, "Herren är min kraft och mitt värn, han blev min räddning” (2 Mos 15:2), talar berättelsen om hela folkets frälsning och påven uttryckte detta:  ”Den som sjunger denna sång har förstått att den inte är ensam vid Röda havets strand, utan är omgiven av bröder och systrar som har fått samma nåd och sjunger samma lovsång.”

Paulus, erfarenhet i nåd och gemenskap

Även Paulus var med om en stark erfarenhet vad gäller Guds nåd och gemenskap med andra bröder: “Guds nåd drev även honom att söka gemenskap med andra kristna från allra första början, först i Damaskus och sedan i Jerusalem (jfr Apg 9:19, 26-27). Detta är vår erfarenhet som troende. När vi allt eftersom växer i det andliga livet förstår vi allt bättre att nåden vi får tillsammans med andra är att dela den med andra.” Detta handlar om en erfarenhet som även olika kristna samfund delar: ”Under det senaste seklet har vi äntligen förstått att vi står tillsammans på Röda havets strand”.

Från dopets nåd till resan i öknen

Påven talade vidare Mose liv och de kristnas, som går hand i hand: ”Även dagens kristna möter många svårigheter under vandringen och är omgivna av stora andliga öknar där hoppet och glädjen förtvinar. På vandringen finns det även allvarliga faror som hotar livet: så många bröder förföljs idag i Guds namn! När deras blod flyter och även om de tillhör andra samfund, blir vi alla trons och martyrernas vittnen som är enade i dopets nåd. Än mer bemöter de kristna tillsammans med vänner från andra religiösa traditioner dagens utmaningar, som förnedrar den mänskliga värdigheten.”

Vårda minnet av Guds verk

Kris, fattigdom, människohandel, modernt salveri och ojämlikhet är ”utmaningarna som förnedrar den mänskliga värdigheten, men påven sa: “som israeliterna i Mosebok är de kristna kallade att tillsammans vårda minnet av det som Gud har gjort för dem. “Genom att återuppliva detta minne kan vi stödja varandra och bemöta, endast beväpnade med Jesus och hans evangeliums ljuva kraft, alla utmaningar med mod och hopp.

Påven Franciskus förnyade så det stora hoppet att fortsätta på den gemensamma vandringen: “Vi har tillsammans tackat Gud för det som han har gjort i våra liv och våra församlingar. Vi ber nu om våra och världens behov i visshet om att Han i sin trogna kärlek fortsätter att frälsa och ledsaga sitt folk i vandring.”

Gemensam välsignelse

Efter vespern bjöd påven upp en luthersk präst till altaret för att tillsammans med honom välsigna församlingen: ”Vår broder, Roms lutheranska präst, lämnar sin tjänt efter 10 år för ett annat arbete i Hamburg och jag har bett honom att komma och även att ge oss alla sin välsignelse”.