Påven "Gud frågar inte om vi blir upprörda, han frågar oss om vi hjälper de fattiga"

På söndagen inföll den första Världsdagen för de fattiga – en dag som påven Franciskus instiftade i samband med avslutningen av Barmhärtighetens jubelår.

"Det onda var att han inte gjorde det goda”. Det sa påven Franciskus under mässan i Peterskyrkan som samlade 4000 fattiga och volontärarbetae från Rom men även andra stift runt om i världen. Påven talade om liknelsen med den dåliga tjänaren ur Matteusevangeliets 25:e kapitel.

”Faran, vår risk, är att vi beter oss som den onda tjänaren för det är inte tillräckligt att inte göra det onda”, påminde påven Franciskus om. Eftersom Gud inte är en kontrollör på jakt efter biljetter som inte är stämplade utan en fader som söker efter sina barn att anförtro sin egendom till. Faderns mentalitet är liksom den som fördubblar talenterna, att ta risker för kärlekens skull, riskera sitt liv för andra, att inte acceptera att lämna allt som det är.”

Påven förklarar vad det är som gör tjärnarnas herre missnöjd med tjänaren som var rädd och gömde talenten, och han använde sig av ett ord som han sa kanske klingar gammaldags men som fortfarande gäller: underlåtelse.

”Hans fel var att undvika att göra gott. Alltför ofta har vi uppfattningen att vi inte har gjort något fel, och då är vi nöjda, i tron att vi är rättfärdiga och goda. Men på det viset riskerar vi att agera som den ovärdiga tjänaren: han gjorde inget fel, han slösade inte bort talenten, han gömde den noggrant. Men att inte göra fel är inte tillräckligt… Men om någon bara är intresserad av att bevara och behålla skatterna från det förflutna, är han inte trogen Gud.”

Påven varnade för att underlåtelser på bekostnad av de fattiga, har ett exakt namn: likgiltighet, att se åt ett annat håll när en bror eller syster är i nöd: ”Gud kommer inte att fråga oss om vi blev upprörda över orättvisan, han kommer att fråga oss vad vi gjorde.”

”Jesus ger oss svaret: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ (Matt 25:40). Dessa minsta mina bröder, älskade av Honom, är de hungriga och sjuka, främlingen och fången, de fattiga och övergivna, de lidande hjälplösa och behövande som sorteras bort”, fortsatte påven. ”I deras ansikten kan vi se Jesu ansikte.”

”I de fattiga finner vi Jesus närvaro, han som trots sin rikedom blev fattig. Av denna anledning, finns det en frälsande kraft i deras svaghet. Om de i världens ögon inte har något värde, är det de som öppnar vägen till himlen för oss. De är vårt passerkort till himmelriket. För oss är det en evangelisk plikt att ta hand om dem, som våra riktiga rikedomar, och att det inte bara innebär att ge dem bröd… Att älska de fattiga innebär att bekämpa alla former av fattigdom, andlig och materiell. Och det gör oss gott, genom att påminna oss om vad som verkligen räknas. Det enda som förblir är det vi gör med kärlek. Allt annat förgås. Vi måste välja: att leva för att samla så mycket vi kan på jorden, eller att ge bort det vi kan för att vinna himlen. Det som räknas är vad vi ger, för den som ” samlar skatter åt sig själv är inte rik inför Gud.” (Luk 12:21).”

”Må Herren ge oss visdomen att söka det som verkligen betyder något, och ha modet att älska, inte i ord utan i gärningar”, avslutade påven Franciskus.