Påven till Colombias unga "Lär oss äldre hoppas, förlåta och komma vidare"

Efter mötet med Colombias president och myndigheter, vilket alltid är påvens första etapp när han reser var det dags att rikta sina ord till Colombias befolkning. Från presidentpalatset begav sig påven till stadens katedral, vigd till den Obefläckade avlelsen. Efter att ha bett de Lauritanska litaniorna och skänkt en rosenkrans i guld till katedralens Mariabild, Vår Fru av Chiquinquira, gick han till ärkebiskopsdömets balkong under vilken 22 000 personer, främst ungdomar, väntade på påven.

”Håll er glädje levande, den kännetecknar ett ungt hjärta.”, sa påven. ”Vad förhindrar er från att förändra samhället och nå era mål? Var inte rädd för framtiden! Våga drömma om stordåd! Det är denna dröm jag vill tala med er om idag.”

Påven höll ett långt tal till dem i vilket han fokuserade på en serie verb, som han uppmanade de unga att begrunda och göra till en del av sina liv: uppmärksamma, förstå, mötas, förlåta, återuppliva, upptäcka och bygga.

Med att uppmärksamma menade påven Franciskus att vara lyhörda för andras lidande. Att låta sig beröras och känna medlidande inför de svagastes behov, även till priset av att behöva ge upp vissa bekvämligheter. ”Låt era colombianska bröders lidande skära i era hjärtan! Och hjälp oss äldste att inte vänja oss vid smärta och övergivande.”

Påven varnade sedan de unga, att falla för relativismens mentalitet, som hotar de unga förmåga att förstå. ”Ni har förmågan att inte bara döma, och rapportera om misstag, utan även den vackra kapaciteten att förstå de bakomliggande skälen till missagen, som dock förblir misstag. Colombia behöver er.”

Vidare talade påven om vikten att mötas, och beskrev det som en ungdomlig förmåga: ”Ni kan lära oss att, att mötas inte kräver att man tänker, lever eller reagerar exakt på samma sätt; det betyder att vi kan se att bortom våra skillnader finns det något stort som förenar oss och överskrider oss, att vi är en del av detta underbara land”.

Att förlåta, sa påven Franciskus sen, är även det något som unga är bättre på. Förlåta de som har sårat oss. ”Det är anmärkningsvärt att se hur ni inte låter er beröras av gamla historier, när vi äldre håller splittringar vid liv av bitterhet. Ni hjälper oss i att lämna det som har förolämpat oss bakom oss, och se framåt utan att hatet förhindrar oss. Verkligheten är att Colombia, hela Colombia, vill växa.”

Påven menade alltså att de ”unga står inför den enorma utmaningen att hjälpa oss att återuppliva våra hjärtan. ”Att låta oss smittas av ert hopp om att det går att ge andra en andra chans. Hopplösheten och förtvivlan gör själen sjuk. Samhället behöver hoppp för att fortsätta framåt, låt era framtidsprojekt ge syre till Colombia, och fylla landet med en hälsosam utopi.”

Vidare att upptäcka, och med det menade påven att upptäcka Colombia bortom nyhetsspalterna, djupet av Colombia som inte hörs. Skönheten i Colombias natur som inte prompt måste utnyttjas.”

Och sist men inte minst bygga. Att bygga nationen man drömmer om: ”De unga är Colombias och kyrkans hopp, ni är Fredsfurstens budbärare".

Påven Franciskus avslutade med att säga att han ”omfamnar alla och var och en av dem. Ni är alla i mitt hjärta och jag ber till Gud att välsigna er. Och glöm inte att be för mig.”