Sju sanktuarier i rak linje knutna till Ärkeängeln Mikael

Det finns sju sanktuarier knutna till vörnaden av den helige Ärkeängeln Mikael som ligger i en rak geografisk linje som sträcker sig från Heliga Landet till Irland.

Skellig Michael i Irland, St. Michael’s Mount i Cornwall, Mont Saint-Michel i Normandie, Sacra di San Michele i Val di Susa liksom Sanktuariet Monte Sant’Angelo i Gargano, båda i Italien, vidare Sankt Mikaels kloster på Symi i Grekland och berget Karmel i det Heliga Landet.  Sju helgedomar som ligger avlägsna varandra men ändå i en perfekt linje på kartan, och som dessutom är i linje med solen, på dagen för sommarsolståndet. Tre av helgedomarna, den i Frankrike, Norditalien och Syditalien ligger dessutom lika långt från varandra, 100 mil.

Ärkeängeln Mikaels heliga linje eller Mikaelsvägen som den kallas, är enligt legenden hans svärd som kraftfull skickar djävulen tillbaka till helvetet.

Om vi börjar från Irland på Skellig Michael, är sanktuariet ett av de mer kända men minst besöksvänliga medeltida klostren, uppfört år 588 på klippan på en brant bergö, som ligger omkring 12 km från kusten i Kerry, Irland. På grund av sitt extrema läge har Skellig Michael avskräckt besökare, och platsen är exceptionellt välbevarad. Munkarna bodde i små stenhus byggda högt upp på de nästan vertikala klippväggarna. Här ska den helige Ärkeängeln Mikael ha hjälpt den helige Patrick av Irland att befria landet från djävulen.

Sanktuariet Skellig Michael överlevde en vikingaräd år 823 och i början av 1000-talet fick det ett nytt kapell. Klostret övergavs cirka ett århundrade senare. I början av 1500-talet blev Skellig Michael ett populärt pilgrimsmål, men hade då ingen permanent befolkning.

Vidare till St Michaels Mount i England, kommer vi till en ö eller holme i Cornwall, som vid lågvatten är ansluten till fastlandet. Just här ska Sankt Mikael ha uppenbarat sig för en grupp av fiskare år 495. Det fanns ett kloster där redan på 800-talet men Edward Bekännaren gav på 1100-talet klostret till det franska benediktinklostret och det förblev under det klostret fram till 1424, då det istället knöts till Benidiktinernas kloster Syon i Isleworth, i Middlesex. Även detta kloster har alltid varit ett pilgrimsmål, och det stärktes då påven Gregorius garanterade besökare avlat på 1000-talet. En jordbävning förstörde den första klosterkyrkan 1275, men den stod färdygbyggd på nytt i slutet av 1300-talet. 1539 upplöstes Syon kommuniteten och

St Michael's Mount hamnade under den engelska kyrkan.

Den heliga linjen fortsätter till Frankrike, och till en annan berömd ö, Mont Saint-Michel, som också är en av de platser ärkeängeln Mikael valde. Helgedomens skönhet på tidvattenön på Normandies kust gör den till en av de mest besökta turistattraktionerna i Frankrike. Då och då blir Mont Saint-Michel till en ö i och med att tidvattnet översvämmar den naturliga landbron som förbinder klostret med fastlandet.

År 709 uppenbarade sig ärkeängeln Michael för  biskopen av Avranches, Sant'Auberto och uppmanade honom att bygga en kyrka på berget, vilket han gjorde. Det var dock först med benediktinermunkarnas ankomst i mitten av  900-talet som ett kloster byggdes och kappellet blev en klosterkyrka. Under 1000-talet uppfördes en romansk klosterkyrka och ett kloster som senare byggdes ut. Efter en donation från kung Filip II under 1200-talet byggdes ytterligare sektioner, tre höga våningar i gotisk stil, inklusive korsgång och matsal. Under det hundraåriga kriget byggdes ytterligare förstärkningar. Idag finns det en gjuten staty i guld högst upp på klostrets högsta torn föreställande Ärkeängeln Mikael.

1000 km längre bort ligger Sacra di San Michele i Val di Susa, i Norditaliens landskap Piemonte. Det är den fjärde helgedomen i linjen. Klosterbyggandet startade under det elfte århundradet, och även här av benediktiner och har därefter byggts vidare under århundradena. Platsen har varit ett viktig passage för pilgrimer som vandrade på Via Francigena. Från och med 1836 är det den katolska orden rosminianer, grundad av Antonio Rosmini, som har ansvar över klostret och kyrkan.

Om vi fortsätter ytterligare 1000 km i rak linje kommer vi till Monte Sant’Angelo i Gargano, i Apulien i Italien. Här finns sanktuariet helgat till Ärkeängeln Mikael på den plats, en grotta, där han har uppenbarat sig flera gånger. Helgedomen började byggas efter den första uppenbarelsen för San Lorenzo Maiorano år 490.

Vidare på linjen finner man nästa helgedom i Ärkeängeln Mikaels ära i Grekland, i byn Panormitis på ön Symi, med ett kloster som har en tre meter hög ikon av ärkeängeln. Även denna plats har en lång historia av pilgrimer om återvänder för att tacka ärkeängeln Mikael för hans förböner.

Ärkeängeln Mikaels väg slutar, eller kanske snarare börjar på Berget Karmel, i Heliga Landet, där karmelitorden har sina rötter och ett kloster ”Stella Maris”. Den raka geografiska linjen som sanktuarierna ligger på utgår från Berget Karmel. Karmelitordens historia är knuten till profeten Elias som levde det 9:e seklet före Kristus på berget Karmel. I Första Konungaboken kan vi läsa om hur profeten Elias med bön bekämpar 450 baalsprofeter som utövade idolatri.

Ärkeängeln Mikaels svärd som kraftfull skickar djävulen tillbaka till helvetet, vilket den raka linjen sanktuarier påminner om, återfinner vi i den bön som påven Leo XIII skrev 1884, och uppmanade alla till att be efter den stilla mässans slut.

En av påven Leo XIII:s sekreterare, fader Domenico Penchenino skrev om ursprunget till bönen till Ärkeängeln Michael: "På morgonen den 13 oktober 1884 hade påven Leo XIII firat mässan, och han knäböjde i tacksägelse som vanligt. Plötsligt såg jag honom räta på huvudet, och stirra intensivt på något, utan att blinka i en blandning av skräck och förundran. När han hade återhämtat sig reste han sig hastigt och gick in till sitt arbetsrum. Vi följde efter, oroliga att det inte stod väl till. Behöver du något, helige fader? Han svarade: "Ingenting, ingenting." Efter en halvtimme bad han mig kontakta sekreteraren för Kongregationen för gudstjänstriter och lämna honom ett ark, och uppmana honom att låta trycka det och sända till alla ordinarier i världen. Påven Leo XIII hade skrivit bönen som sedan kom att reciteras vid slutet av varje stilla mässa fram till 1964 då den liturgiska reformen, tog bort de ”leonianska bönerna”.

Men många fortsätter att åkalla Mikael, de himmelska härskarornas prins, att ”med Guds kraft kasta ned Satan i helvetet”.

Helige ärkeängel Mikael, försvara oss i striden, var vårt värn emot djävulens snaror och ondska. ”Må Gud betvinga honom,” därom ber vi ödmjukt, men du, de himmelska härskarornas furste, kasta med Guds kraft ned till helvetet, Satan och de andra onda andarna som irrar omkring på jorden för att fördärva själarna.

Amen