Påvens budskap inför Världsdagen för fattiga: Kärlek i handling

19 november 2017 hålls första Världsdagen för fattiga och temat är ”Kärlek i handling, inte ord” och utgår från 1 Joh 3:18 ”Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning”. På tisdagen 13 juni sände påven Franciskus ut sitt budskap inför dagen där han understryker att vi är kallade att visa kärlek genom konkreta handlingar. Gud älskade oss först (jfr 1 Joh 4:10, 19) och gav av hela sig, även sitt liv (jfr 1 Joh 3:16). Han gav allt utan att be om någonting i gengäld. Om vi tar emot Guds nåd och Hans barmhärtiga kärlekhandling i våra hjärtan kan vi älska Gud och vår nästa. Treenigheten kan få oss i vandring så att vi kan hjälpa våra bröder och systrar i nöd.

”Jag eländige ropade, Herren hörde, han räddade mig ur all min nöd.” (Sal 34,7). Kyrkan har alltid förstått vikten av ett sådant rop. Som i Apostlagärningarnas första sidor där Petrus ber om sju män fyllda av ande och vishet (6,3) för att sätta dem i de fattigas tjänst. Så inleddes den kristna gemenskapen – i de fattigas tjänst. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov (Ap 2:45). Detta uttrycker de första kristnas djupa oro och visar att tron är död om den inte åtföljs av handlingar.

Påven skriver i sitt budskap att det finns ögonblick då vi smittas av den värdsliga mentaliteten. Men då kallar den Helige Anden oss att rikta blicken mot det grundläggande. Hur många kristna har inte genom dessa 2000 år tjänat sina fattigaste bröder och systrar i enkelhet och ödmjukhet. Påven tar helige Franciskus av Assisi som exempel. Han nöjde sig inte med att omfamna och hjälpa de leprasjuka utan var också med dem. Vi tänker inte på fattiga bara för att stilla vårt samvete utan delar deras liv för att bryta ensamhetens onda cirkel.

 

Vi kristna ska heller inte glömma bort att vi som Kristi efterföljare är kallade till fattigdom i meningen att ha ett ödmjukt hjärta. Det handlar om att inte ha pengar, karriär och lyx som livsmål. Även här ber påven oss att följa helige Franciskus exempel, han som vittnade om fattigdom. Vi måste höra de fattigas rop och hjälpa dem ur sitt utanförskap.

Påven tar upp dagens fattigdom med följder som våld, slaveri och påtvingad migration. Samtidigt blir några få skamligt rika många gånger genom illegala medel och utnyttjande. Välsignade är de händer som är öppna utan att be om något i gengäld och utan “om”, “fastän” eller “kanske”. Dessa händer får Guds välsignelse att falla över bröder och systrar.

Påven skriver att han vid slutet av Barmhärtighetens jubelår ville ge kyrkan en Världsdag för fattiga, så att alla världens kristna samfund mer konkret blir tecken på Kristi kärlekshandling för de sista och mest behövande. De är våra bröder och systrar, skapade och älskade av samma himmelske Fader. Denna världsdag kan stimulera de troende så att de reagerar på slit-och-släng-kulturen och gör möteskulturen till sin. Samtidigt är den riktad till alla oavsett religiös tillhörighet för solidaritet och broderskap. Gud har skapat himlen och jorden till alla. Det är människan som tyvärr har ställt upp murar och stängsel.

Påven önskar att de kristna samfunden veckan innan Världsdagen för fattiga, som hålls 19 november, engagerar sig i att skapa vänskap, solidaritet och ge konkret hjälp. Om det bor fattiga i vårt kvarter kan vi denna söndag närma oss dem och på det sättet möta Gud. Bönen Fader vår är de fattigas bön och som handlar om oss - vårt bröd. I denna bön ser vi behovet av att övervinna all form av egoism och se glädjen i ömsesidigt mottagande.

Avslutningsvis ber påven sina medbröder biskoparna, prästerna, diakonerna, de Gudsvigda, föreningar och volontärer att se till att Världsdagen för fattiga blir en tradition för att konkret evangelisera  i dagens värld. Fattiga är inte ett problem utan de är en resurs att ta emot för att uppleva kärnan i evangeliet.