Troskongregationen erkänner äktenskapets sakrament firat av SSPX präster

Många ser det som overkligt att just påven Franciskus ska vara den som lyckas komma överrens med prästbrödraskapet SSPX, och nå en uppgörelse som uppfyller SSPX krav för att återvända till full enhet med påven i Rom. Men förhandlingarna mellan Heliga Stolen och prästbrödraskapet tar fortsatta steg framåt, och på tisdagen visade Troskongregationen på det pågående närmandet, genom att offentliggöra att för den katolska kyrkan är äktenskapets sakrament giltigt, när en präst tillhörande SSPX har firat liturgin. Under årtionden har påvarna försökt finna vägar att SSPX åter ska ingå full gemenskap med den katolska kyrkan. Pästbrödraskapet räknar omkring 600 präster i världen, och omkring en halv miljon troende. 

Fram till nu har SSPX saknat tillstång att viga personer i äktenskapets sakrament, men enligt de nya normerna som prefekten för Troskongregationen, kardinal Gerhard Müller har skrivit under, kan en lokal biskop låta en präst i stiftet närvara vid bröllopet i SSPX:s kapell, medan SSPX prästen firar bröllopsliturgin enligt den traditionella riten, och så registrera bröllopet därefter i stiftets folkbokföring.

Prästbrödraskapet St Pius X grundades av den franske ärkebiskopen Marcel Lefebvre 1970, i kölvattnet av det Andra Vatikankonciliets reformer. Den tydliga brytningen med Rom kom 1989 då Msgr. Lefebvre ordinerade fyra nya biskopar utan påvligt tillstånd.

De fyra var bannlysta fram till år 2009, då påven Benedictus XVI hävde exkommuniceringen  i ett försök att föra hjorden tillbaka till fållan, men det innebar inte att SSPX nådde full gemenskap med kyrkan, dörren var öppen men de hade ännu inte kanonisk rätt att utöva någon verksamhet i kyrkan.

Under Barmhärtighetens jubelår gjorde påven Franciskus, år 2015, ytterligare ett närmande då han tillät prästerna i SSPX att utöva försoningens sakrament, en tillåtelse som han i slutet av jubelåret förlängde på obestämd tid. Påven Franciskus är inte intresserad av de traditionella ståndpunkterna, men det han är mån om själarnas frälsning, och efter sina erfarenheter av prästbrödraskapet i Argentina, som ärkebiskop av Buoenas Aires, sägs han ha upplevt deras själavård. 

Under påven Benedictus XVI:s pontifikat erbjöds SSPX möjlighet att forma en personalprelatur, vilket är en kyrklig jurisdiktion utan geografiska gränser som utför särskilda pastorala initiativ.För närvarande är den enda personalprelatur i kyrkan Opus Dei. SSPX’s ledare, den schweiziska biskopen msgr. Bernard Fellay har sagt att det kan vara det bästa alternativet för enhet. Men Fellay möter motstånd från många av anhängarna i rörelsen.

Även om ett genombrott har verkat vara på väg under de senaste åren, har samtalen med Vatikanen alltid avbrutits av SSPX vägran att acceptera punkter i det Andra Vatikankonciliet, som Vatikanen säger är nödvändiga för full synlig gemenskap.

Vad påven Franciskus gör är att inte fokusera på de tvistefrågorna utan se till de pastorala behoven, då prästbrödraskapet räknar många troende, som man läser i hans senaste uttalande som förlängde tillståndet till SSPX präster att ge försoningens sakrament.

Men om påven Franciskus motiveringar är pastorala så lägger SSPX mer tonvikt på de lärofrågor, där huvudfrågorna är den katolska kyrkans förhållande till andra kristna samfund, till andra religioner och relationen mellan kyrka och stat.