4-årsdagen av pontifikatet: "en orädd kyrka som går framåt i omvändelse och bön"

Jorge Bergoglio valdes till påve nummer 266 den 13 mars 2013. Hans enkla och direkta stil blev tydlig från allra första stund när han yttrade sitt första ord som påve: "Buona Sera"- god afton, till romarna som hade samlats på Petersplatsen för att se vem den nye påven var. 

Efter ett fyra år långt pontifikat fortsätter påven Franciskus sin reform av den romerska kurian, samtidigt som han tar emot stora grupper pilgrimer på audienser i Vatikanen. Han uppmaning till barmhärtighet och pastorala omsorg för periferierna och de mest utsatta - ett konstant drag i hans liv.

Det senaste året av Franciskus pontifikat har gett oss oförglömliga stunder och viktiga insikter som den historiska omfamning med den rysk ortodoxa patriarken Kirill i Kuba, hans tysta bön i Auschwitz, kanoniseringen av Moder Teresa, hans ekumeniska resa till Lund för att markera 500-årsdagen av reformationen, publiceringen av sin apostoliska uppmaning "Amoris Laetitia", för att bara nämna några.

Statssekreterare, kardinal Pietro Parolin, är en av påven Franciskus 'närmaste medarbetare, och vid Vatikanradions mikrofon  såg han tillbaka på det gångna åren, som började med det unika "Buona Sera" med vilket den nyvalde biskopen av Rom hälsade sitt folk med, och bad om deras förbön. Han anförtrodde sig inte bara till Herren, utan även till "de heliga Guds folk".

Det stod omedelbart klart, sa kardinal Parolin, att hans vision var en kyrka på vandring framåt, att det rörde sig om att vandra tillsammans - herde och flock – med tillit till Herrens barmhärtighet. En egenskap som påven Bergoglio förstärkte med valet av sitt namn "Franciskus" och hans inställning som utstrålar enkelhet, lugn och frimodighet.

Kardinal Parolin belyste det faktum att trots att Franciskus fortsätter att uppmana till en kyrka som går fram och som vandrar med män och kvinnor i de vardagliga svårigheterna och utmaningarna, visar han alltid på vikten av att uppmärksamma den Helige Andens röst och ledning.

Kardinal Parolin påpekade också att även om Barmhärtighetens jubelår är slut fortsätter barmhärtighet att vara en av hörnstenarna i påvens pontifikat. Han förklarade dock att när påven insisterar på barmhärtighet så handlar det inte så mycket om att vara snälla, utan att uppmärksamma Guds barmhärtighet i frälsningsmysteriet.  

"Påven styr oss till Guds kärlek och ser till att kyrkan fungerar som en kanal för Hans  kärlek - en plats för mötet mellan Guds barmhärtighet och människan under jordelivets glädjen och sorger.”

Kardinal Parolin sa också att man ser frukterna av Barmhärtighetens jubelår, i en återupptäckt av biktens sakrament, och en ökad uppmärksamhet för fattigdom och nöd.

När det gäller den post-synodala uppmaningen "Amoris Laetitia", beskriver kardinal Parolin den som en gåva som har gett ny impuls till familjernas själavård, och att den har gett nya insikter i hur man bemöter instabila familjesituationer.

Kardinal Parolin nämnde också den kritik och det misstycke som riktar sig mot kyrkan och påven med orden "det har alltid funnits kritiska röster i kyrkan!"

Det viktiga, sa han, är det som påven själv säger om kritikerna att vi måste vara "uppriktiga och konstruktiva, och villiga att hitta ett sätt att gå framåt tillsammans och ett bättre sätt att göra Guds vilja synlig genom oss.”

I hjärtat av Franciskus pontifikat finns viljan att fortsätta reformera kurian eftersom han tror att - för att använda evangeliets ord - "Kyrkan måste ständigt söka omvändelse och sträva efter att vara evigt autentisk, och göra sig av med skorporna som har samlats under århundraden av historia så att hon kan stråla med evangeliets sken, avslutade statsekreterare, kardinal Pietro Parolin.