Påven i Sankta Marta "Martyrerna är kyrkans kraft, de bär den, och sår nytt liv"

Kyrkans största styrka finns i de små förföljda kyrkorna. Det sa påven Franciskus under sin morgonmässa i Sankta Martas kapell i Vatikanen på måndagen. Idag är de förföljda fler än de första århundradena, men det är ingenting som media tycker är värt att tala om, konstaterade påven och uppmanade till att be för dagens martyrer.

Påven Franciskus predikan kretsade kring Hebreerbrevet, som uppmanar till att minnas historien om Herrens folk. Mitt i elfte kapitlet, som dagens liturgiska läsning var tagen ur, talar man om minnet. Först och främst om att minnas de stora folkskarornas foglighet, som börjar med Abraham som lydigt lämnade sitt hem utan att veta vart han skulle. Vidare minnet av Herrens stora gärningar, genom Gideon, Barak, Simson, David, så många människor, som har gjort stora gärningar i Israels historia.

Slutligenen en tredje grupp att minnas, martyrerna. De som har lidit och gett sina liv som Jesus - några stenade till döds, några dödade med svärd. Kyrkan är i själva verket detta Guds folk, syndare men fogliga syndare, som gör stora saker och vittnar om Jesus ända till martyrskap:

Martyrerna är de som bär kyrkan, det är de som leder kyrkan framåt, de som har stött kyrkan och som stödjer den idag. Och idag finns det fler martyrer än de första århundradena. Medierna talar inte om det eftersom det inte anses värt att uppmärksamma, men många kristna i världen idag är välsignade för att de förföljs, förolämpas och fängslas. Det finns så många i fängelse, bara för att de har burit ett kors eller bekänt sin tro på Jesus Kristus! Detta är kyrkans ära, vårt stöd men samtidigt vår skuld: vi som har allt, allt verkar lätt för oss och vi klagar om vi saknar något….. Men tänker vi på dessa våra bröder och systrar som idag, till antalet fler än under de första århundradena, lider martyrier!

Påven sa att han inte kunde glömma prästens och nunnans berättelse i katedralen i Tirana, under sitt besök i Albanien: Åratal av fängelse, tvångsarbete och förnedring, utan mänskliga rättigheter att vädja till.

Vi är glada, med rätta när vi ser stora kyrkliga evenemang med framgång, när kristna manifesterar. Det är vackert och det är kraftfullt. Men den största styrkan i kyrkan i dag finns i små kyrkor, små kyrkor med ett litet folk, förföljda, med sina biskopar i fängelse. Detta är vår ära nu, detta är vår ära och vår styrka idag.

Jag tror att jag vågar påstå att en kyrka utan martyrer är en kyrka utan Jesus, sa påven avslutningsvis, och uppmanade till att be mycket för våra martyrer, för kyrkorna som inte är fria att uttrycka sig. De är vårt hopp, sa han och påminner om en tidig författare i kyrkans historia sa att ”de kristnas blod, martyrernas blod, är kyrkans frön. Deras martyrskap, vittnesbörd i lidande och martyrdöd, sår liv för framtiden även i kyrkor på andra platser. Vi offrar denna mässa för våra martyrer, för de som lider nu, för kyrkorna som lider, som inte är fria, och tacka Herren för att han är närvarande med den Helige Andes styrka i våra bröder och systrar som idag vittnar om honom.