Påvens brev till ungdomarna: Låt ert rop höras

Här följer påven Franciskus budskap till ungdomar inför biskopssynoden på temat  "Ungdomar, tro och urskiljning av kallelser”.

Kära ungdomar!

Jag är glad att kunna meddela att biskopssynoden hålls i oktober 2018 på temat "Ungdomar, tro och urskiljning av kallelser”. Jag har velat att ni ska stå i centrum för att ni finns i mitt hjärta. Just idag presenteras det förberedande dokumentet som jag föreslår som ett “kompass” längs denna vandring.

Jag kommer att tänka på Guds ord till Abraham: ” Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig” (1 Mos 12:1). Dessa ord riktar sig idag till er. Det är ord från en Fader, som inbjuder er att ”gå ut” och kasta er in i den okända framtiden som lovar ett förverkligande, och som följer med er på vägen. Jag inbjuder er att lyssna på Guds röst som genljuder i era hjärtan genom den Helige Ande.

När Gud sa ”Gå” till Abraham, vad ville han säga honom? Säkerligen inte att fly från de sina och från världen. Det var en stark inbjudan, en kallelse att lämna allt och gå mot ett nytt land. Vilket är detta land för oss idag om inte ett mer rättvist och broderligt samhälle som ni djupt önskar och som ni vill bygga ända till världens utkanter?

Men tyvärr får uppmaningen “Gå” också en annan betydelse idag, undanflykt, orättvisa och krig. Många ungdomar utsätts för utpressning genom våld och tvingas fly från sitt hemland. Deras klagan stiger upp till Gud liksom Israels slavars rop då de förtrycktes av Farao (jfr 2 Mos  2:23).

Jag skulle även vilja påminna er om orden Jesus sa en dag till sina lärjungar, när de frågade honom: ”Rabbi […], var bor du?” Han sa: ”Följ med och se!” (Joh 1:38-39). Jesus vänder sin blick till er också och inbjuder er att följa med honom. Kära ungdomar, har ni mött denna blick? Har ni hört den rösten? Har ni fått ingivelsen att börja vandra? Jag är säker på att trots bullret och dvalan som råder i världen, fortsätter kallelsen att genljuda i er själva för att öppna er till full glädje. Detta kan bli möjligt när ni, även med experters hjälp, kan urskilja vandringen att upptäcka Guds plan för era liv. Även när ni faller på vandringen och är osäkra, håller Gud, som är rik på barmhärtighet, din hand för att få er på fötter.

I Krakow vid öppnandet av senaste Världsungdomsdagen frågade jag er flera gånger: ”Kan man ändra på saker och ting?” och ni ropade med en röst ”Ja”. Det ropet föds i era unga hjärtan, som inte står ut med orättvisa och inte kan sänka sig till slit och slängkulturen eller likgiltighetens globalisering. Lyssna på det ropet som stiger från ert inre! Även när ni som profeten Jesaja känner av att ni är oerfarna på grund av er unga ålder, uppmuntrar Gud er att gå dit han leder er: “Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig” (Jer 1:8).

Man bygger en bättre värld även tack vare er, er vilja att förändra och er generositet. Var inte rädda för att lyssna på den Helige Ande som föreslår modiga val och dröj inte när samvetet ber dig att ta risker för att följa Mästaren. Även kyrkan vill lyssna på era röster, er känslighet, er tro och även era tvivel och er kritik. Låt ert rop höras och låt det eka i församlingen och låt det komma fram till herdarna. Den helige Benedikt av Nursia rekommenderade abbotarna att även lyssna på de unga innan de skulle ta något viktigt beslut, för att ”det är ofta just till den yngsta som Herren avslöjar den bästa lösningen” (Benedikts III:dje regel, 3).

Så vill jag och mina bröder biskoparna, även genom denna synods vandring, än mer medverka till er glädje (2 Kor 1:24). Jag anförtror er Maria av Nasareth, ung som ni, som Gud vände sin kärleksfulla blick till, så att hon tar er i handen och visar vägen till glädjen i ett helt och generöst ”Här är jag” (jfr Luk 1:38).

Med faderlig tillgivenhet, Francesco