Te Deum, vad är det?

Te Deum, eller närmare bestämt Te Deum laudamus, Gud, vi lovar dig, är den kristna tacksägelsehymnen som traditionellt sjungs på Nyårsaftons kväll under den första vespern inför Mariahögtiden Guds Moder som firas på årets första dag, den 1 januari. Man sjunger i det här fallet Te Deum för att tacka för året som har gått, men även vid andra särskilt högtidliga tillfällen sjungs Te Deum, som vid valet av ny påve i Sixtinska kapellet och vid slutet av koncilium.

Traditionellt talar man om att bönen skrev av sankt Cyprianus av Karthago men specialister idag säger att Niketas av Remesiana, som levde i dagens Serbien, skrev den i slutet av 300-talet. Enligt en milanesisk legend från 1000-talet improviserade sankt Ambrosius fram Te Deum då han döpte sankt Augustinus som tog vid och avslutade bönen och därför kallas den för den ambrosianska lovsången.

Palestrina, de Victoria, Händel, Mendelssohn, Mozart, Haydn och Verdi och många fler kompositörer har tonsatt den och preludiet i Te Deum av  Marc Antoine Charpentier är Eurovisionens signaturmelodi, som är skriven i D-dur för ge den en pampig heroisk ton. Kören i operan Tosca sjunger Te Deum i första aktens final. Några verser ur bönen används också i soundtracket till filmen Ringaren i Notre Dame av Disney. Traditionellt sjungs Te Deum i frygisk kyrkotonart, som är känsloladdad och mystisk.

Här följer bönen Te Deum på svenska:

O Gud, vi lovar dig,
o Herre, vi bekänner dig,
dig, evige Fader,
ärar hela jorden.
Dig prisar alla änglar,
himlarna och alla makter.
Dig prisa kerubim och serafim
och sjunger utan ände:
Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot!
Fulla är himlarna och jorden
av din äras majestät.
Dig prisar apostlarnas saliga kör.
Dig lovar profeternas prisvärda skara.
Dig ärar martyrernas vitklädda här.
Över hela jorden

bekänner dig den heliga kyrkan:
dig, Fader allsmäktig,
din högtlovade, sanne, enfödde Son
och Tröstaren, den Helige Ande.
Du, Kriste, ärans konung,

Faderns Son är du i evighet.
Till människornas förlossning tog du mandom
och försmådde icke jungfruns sköte.
Du övervann dödens udd
och upplät himmelriket för de trogna.
Du sitter på Guds högra hand

i Faderns härlighet.
Därifrån igenkommande
till att döma levande och döda.
Därför ber vi: Hjälp dina tjänare,
som du återlöst med ditt dyra blod
och giv åt dem bland dina helgon
din eviga härligheten.
Herre, fräls ditt folk
och välsigna din arvedel
och var deras herde
och bär dem till evig tid.
Vi prisar dig alla dagar
och lovsjunger ditt namn i evigheters evighet.
 

Värdigas, Herre, denna dag
bevara oss utan synd.
Förbarma dig över oss, Herre,

förbarma dig över oss.

Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,

såsom vi hoppas på dig.

På dig hoppas jag, o Herre;
jag skall icke komma på skam till evig tid.