Evangelisten Johannes räddar folk i nöd

Den 27 december firar kyrkan minnet av aposteln och evangelisten Johannes. Den katolska kyrkans tradition menar att ”lärjungen som Jesus älskade” i Johannesevangeliet är samma person som författat evangeliet. Han var mycket ung när han blev Jesu lärjunge, och han lär ha dött nästa hundra år gammal i Efesos på nuvarande Turkiets västkust. Det evangelium som bär hans namn präglas av ojämförligt andligt djup.

Många kyrkor har vigts åt Johannes genom historien. Särskilt stark var vördnaden för honom på 400-talet. Galla Placidia, syster till en kejsare och mor till en annan, menade att Johannes hade räddat henne och byggde en vacker kyrka åt honom i Ravenna i nordöstra Italien, den plats där kejsarmakten befann sig på den tiden.

Galla Placidia är en kvinna som på ett alldeles särskilt sätt bidrog till att bygga flera av den antika världens viktigaste kyrkor. Hon hade haft ett äventyrligt liv. När goterna invaderade Rom 410 kidnappade de henne och förde henne med sig. Galla, som var dotter till kejsaren Teodosios den förste, var bara arton år gammal då hon rövades bort av goterna. Efter några år gifte hon sig med goternas kung och blev deras drottning och födde en son, men både maken och sonen dog. Under tiden hade goterna och romarriket blivit vänner igen. Galla gifte sig i stället med den romerske kejsaren Constantius III, som regerade tillsammans med Gallas bror Honorius. Men också Constantius dog och Galla blev ovän med Honorius, som regerade från Ravenna. Galla flydde då till Konstantinopel. När Honorius sedan dog år 423 kunde Galla återvända till Ravenna. Trots att hon varit med om mycket var hon inte äldre än 31 år. I Ravenna satte sin minderårige som Valentinianus III på tronen och regerade för honom under tolv år.

Det var under återfärden från Konstantinopel till Ravenna som Johannes räddade Galla Placidia. Det berättade Galla själv i en inskrift i Johanneskyrkan i Ravenna. I absiden kunde man läsa följande:

Kejsarinnan Galla Placidia, hennes som Valentinianus och hennes dotter Honoria viger denna yrka till den helige och allrasaligaste aposteln och evangelisten Johannes, som räddat dem från faran på havet.

Det bör alltså ha blåst upp en ordentlig storm, och Galla Placidia måste ha bett om Johannes förbön, kanske för att han var så populär just på den tiden.

Johannes ansågs vara bra på att rädda folk i nöd. Några år senare, på 460-talet, byggde påven Hilarius ett kapell vigt till Johannes i anslutning till Lateranbaptisteriet, alltså Roms domkyrkas dopkapell. Än idag kan man läsa en inskrift som lyder: Kristi tjänare biskop Hilarius till sin befriare Johannes. Hilarius liv hade varit i fara, inte i någon storm på havet, utan i något mycket farligare: ett kyrkomöte. Han hade deltagit i ett koncilium i Efesos på nuvarande Turkiets västkust, och på den tiden kunde koncilierna gå ganska våldsamt till. Idag går de ofta lugnare till, och aposteln och evangelisten Johannes åkallas inte lika ofta i livsfara.