2016-11-21 11:20:00

Barmhärtighetsgärningarna: 9. Besöka de sjuka


I vår serie om barmhärtighetsgärningarna har vi idag kommit fram till den femte av de kroppsliga barmhärtighetsgärningarna – att besöka de sjuka. Det kan tyckas uppenbart att det är en god gärning att besöka någon som är sjuk, men intressant nog talas det faktiskt ganska sällan om det i Bibeln. Samtidigt som vi har otaliga berättelser om sjuka och lidande människor, varav vilka många blir helade av Jesus, så talas det inte lika ofta om att besöka de sjuka.

Ett av de få exemplen på detta i det Gamla Testamentet återfinner vi i Jesus Syraks Vishet. I en uppräkning av en familjefars plikter så inkluderar den gamle mannen: ”Tveka inte att besöka den sjuke, ty för sådant blir du älskad” (Syr 7:35). Intressant nog så väljer man helt att fokusera på fördelarna för besökaren!

I det Nya Testamentet ändras dock perspektivet på besöket hos den sjuka. Efter att apostlarna har förstått vem Jesus Kristus var och har sett honom dö och uppstå så kan de inte låta bli att tänka på Jesajas profetia om Herrens lidande tjänare, ”Det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led” (Jes 53:4). Detta tillsammans med Jesu uttryckliga uppmaning i Matteusevangeliets 25:e kapitel gör att den tidiga Kyrkan mer och mer börjar att se de sjuka nästan som en ikon av Kristus. De kristna förstår att genom att älska de sjuka, så älskar de sin Herre. Det berättas att aposteln Paulus går för att besöka sjuka människor (bl. a. Apg 28:8). Tidigt uppkommer även bruket att smörja de sjuka med olja. Jesus själv skickar ut sina apostlar för att göra detta (Mark 6:13) och aposteln Jakob förklarar i sitt brev vad Herren har bett dem att göra: ”Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse” (Jak 5:14-15). Här ser vi instiftandet av ett av Kyrkans sju Sakrament, de Sjukas Smörjelse. I Lumen Gentium skriver konciliefäderna: ”Genom den heliga smörjelsen av den sjuka och prästens bön anförtror hela Kyrkan de sjuka till den lidande och förhärligade Herren och ber att han må lindra deras lidanden och rädda dem. Hon uppmanar dem även att bidra till hela Guds folks värlfärd genom att frivilligt förena sig med Kristi lidande och död” (Lumen Gentium, 11).

Katolska Kyrkans Katekes förklarar: ”Sjukdom och lidande har alltid ansetts som mycket svåra problem som utgör en prövning för människans liv. I sjukdomen erfar människan sin maktlöshet, sina gränser och sin ändlighet. I varje sjukdom skymtar vi döden” (Katolska Kyrkans Katekes, nr. 1500). Just eftersom vi vet vilket lidande som en sjukdom innebär så är det ännu viktigare för oss att där, likt den barmhärtige samariten, vara nära vår nästa och hjälpa henne med det vi kan. Självklart får vi aldrig försumma betydelsen av att faktiskt besöka människor på sjukhus och vårdboenden eller att i alla fall skicka en blomma eller ett kort till dem om de befinner sig på ett sjukhus alltför långt bort. Men det finns även fler sätt genom vilka vi kan utföra den femte kroppsliga barmhärtighetsgärningen.

I Sverige, ett land där kunskapen om den Katolska Kyrkans tro oftast är mycket bristfällig, har vi ett särskilt ansvar för att värna om människorna i vår församling. Om någon äldre församlingsmedlem blir sjuk och hamnar på sjukhus eller ett sekulärt äldreboende så kan vi tala med vår präst och erbjuda oss att regelbundet gå till dem med den Heliga Kommunionen. Vi kan även göra allt vi kan för att de sjuka i vår församling, innan de kallas hem till Herren, ska få möjligheten att bikta sig, ta emot de Sjukas Smörjelse och för sista gången få ta emot Eukaristin som färdkost på vägen.

Men det handlar även om att faktiskt hjälpa dem som är sjuka. Kanske genom att ge en äldre person i församlingen som har svårt för att gå skjuts till söndagsmässan eller att besöka en kroniskt sjuk granne och fråga om man kan hjälpa dem med något. Vi kan även ringa en vän som lider av en depression eller kanske besöka ett lokalt äldreboende en gång i veckan för att sjunga och spela för de boende. Det är en barmhärtighetsgärning som oftast inte kräver några särskilda kunskaper utan där medkänslan och uthålligheten istället är det viktigaste. Ett lystrande öra, ett kärleksfullt hjärta och ett stort leende är oftast tillräckligt för att vår kärlek till vår nästa ska få inkarneras genom vår kropp. Särskilt tydligt blir detta kanske i mötet med dem som lider av demens, vilket kräver ett stort tålamod för att om och om igen orka svara på samma frågor. Varje ögonblick blir där sannerligen ett nytt besök hos någon som är sjuk.

 








All the contents on this site are copyrighted ©.