Påven firar mässa med helgonförklaring "De tröttnade aldrig på att be, och segrade"

På söndagen gav påven Franciskus kyrkan 7 nya helgon under mässan med helgonförklaring på Petersplatsen inför 80 tusen troende. Två helgon från Italien, två från Frankrike och övriga tre från Mexiko, Spanien och Argentina: 5 präster, en karmelitsyster och en ung pojke som led martyrdöden under inbördeskriget i Mexiko i början av 1900-talet.

Påven fokuserade dagens predikan på bönens kraft: ”Vi ber inte för att vinna krig, vi ber för att vinna fred.”

Han utgick från dagens kollektbön "Skapa i oss Herre ett generöst och orubbligt hjärta, så att vi alltid kan tjäna  dig med trohet och andlig renhet”, för att förklara att ett sådant hjärta uppnår vi inte ”genom våra egna ansträngningar, utan det beror endast på Gud. Därför ber vi om det i bönen, som en gåva, en Guds ”skapelse”.”

”Dagens nya helgon har uppnått målet. Tack vare bönen, fick de ett generöst och orubbliga hjärta. De bad med all sin makt, de kämpade och de segrade.”

”Så låt oss be! Som Moses, som framför allt var en Guds man, en bönens man”, fortsatte påven, och beskrev hur han höll armarna lyfta i bön fram till segern: ”Detta är den typ av andligt liv som kyrkan ber oss leva: inte för att vinna krig, utan för att vinna med fred!”

”Tröttheten är oundviklig. Ibland orkar vi helt enkelt inte att fortsätta,, men med stöd av våra bröder och systrar, kan vi framhärda i bön tills Herren avslutar sitt arbete.”

Vidare till den andra läsningen om aposteln Paulus uppmaning till Timoteus, att förbli trogna och fasta i tron (jfr 2 Tim 3:14), sa påven Franciskus att: ”det går inte genom egna ansträngningar – uthållighetens "strid" går inte att vinnas utan bön. Inte en sporadisk eller tveksam bön, men den bön som Jesus talar om i evangeliet: "Be alltid, utan att någonsin tröttna" (Luk 18: 1).”

”Detta är den kristna livsstilen: fasta och orubbliga i bön, för att förbli orubbliga i tro och vittnesbörd. Återigen hör vi en röst inombords som undrar: "Men Herre, hur kan vi inte tröttna? Vi är mänskliga ... även Moses tröttnade ...! "Det är sant att var och en av oss blir trötta2, sa påven. ”Men vi är inte ensamma; Vi är en del av en kropp! Vi är medlemmar i Kristi kropp, kyrkan, vars armar höjs dag och natt till himlen, tack vare den uppståndne Kristi närvaro och hans Helige Ande. Endast i kyrkan, och tack vare kyrkans bön, kan vi förbli orubbliga i tro och vittnesbörd.”

”Vi har hört Jesu löfte i evangeliet: "Gud kommer att låta sina utvalda få sin rätt, de som ropar till honom dag och natt" (jfr Luk 18: 7). Detta är bönens mysterium: att fortsätta ropa och inte tappa modet, och om vi tröttnar måste vi be om hjälp att hålla händerna upplyfta. Detta är den bön som Jesus har uppenbarat för oss och gett oss i den Helige Ande. Att be är inte att ta sin tillflykt i en perfekt värld, eller att fly in i en falsk, självisk känsla av lugn. Tvärtom, att be är att kämpa, men också att låta den Helige Ande be inom oss. För den Helige Ande lär oss att be. Han vägleder oss i bönen så att vi kan be som söner och döttrar.”

Helgonen är män och kvinnor som helt förstått bönens mysterium. Män och kvinnor som kämpar med bönen, och låter den Helige Ande be och kämpa i dem. De kämpar till slutet, med all sin styrka, och de segrar, men inte av egen kraft: Herren segrar i dem och med dem. De sju vittnena som helgonförklaras idag har stridit kärlekens och trons goda kamp genom sina böner. Därför blev de fasta i tron, med ett generöst och orubbligt hjärta. Må Gud, genom deras exempel och deras förbön, möjliggöra för oss att vara  bönens  män och kvinnor. Må vi ropa dag och natt till Gud, utan att tröttna. Må vi låta den Helige Ande be i oss, och stödja varandra i bönen, för att fortsätta lyfta våra armar, tills den gudomliga Barmhärtigheten vinner segern.

Efter mässan bad påven Angelus och hälsade på alla dem pilgrimer som rest till Rom från hela världen för helgonförklaringen. Han påminde även om att Världsdagen mot fattigdom infaller på måndagen, och uppmanade alla till att ekonomiskt och moraliskt bekämpa världens fattigdom, som sårar förolämpningar och dödar så många bröder och systrar.

”Vi anförtror Jungfru Maria våra bönintentioner, särskilt vår enträgna och innerlig bön för fred.”