Påvens Angelus "Livet är allvar och inte ett videospel eller en tv-serie"

I sin reflektion under Angelus på söndagen klockan tolv, tog påven Franciskus upp Jesu ord i dagens evangelium ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas.” ( Luk 13, 24), och påven sa:

”Jesus ger inte ett direkt svar på om hur många som räddas utan med bilden av porten till hjälp, vill han förklara för sina åhörare att det inte är en fråga om antal - det viktig är att alla vet vilken som är den väg som leder till frälsning.”

”Denna väg föreskriver att man passerar genom en port”, fortsatte påven. ”Men var är porten? Vilken typ av port rör det sig om? Jo Jesus själv är porten. I Johannesevangeliet säger han  "Jag är porten" (Joh 10,9). Han leder oss till gemenskapen med Fadern, där vi möter kärlek, förståelse och beskydd. Men varför är denna port trång kan man undra? Varför säger han att den är trång? Porten är inte trång för att förtrycka oss, utan för att den ber oss att begränsa vår stolthet och vår rädsla, för att ödmjukt och tillitsfullt öppna vårt hjärta för honom, och bekänna att vi är syndare i behov av hans förlåtelse.”

”Vår stolthet som gör oss uppblåsta förhindrar för oss att ta oss igenom porten. Porten till Guds barmhärtighet är trång men den är alltid vidöppen för alla!”, underströk påven.

”Jesus uppmanar oss idag återigen att komma till honom, att korsa tröskeln till ett fullvärdigt och återförenat liv. Han väntar på var och en av oss, oavsett de synder som vi har begått, för att omfamna oss och erbjuda oss sin förlåtelse. Han ensam kan förändra våra hjärtan, han ensam kan ge vår existens dess fulla innebörd, ge oss verklig glädje. När vi går genom porten, trons och evangeliets port, kan vi lämna våra världsliga attityder, våra dåliga vanor, vår själviskhet och slutenhet. Vi går igenom en verklig förändring i kontakt med Guds kärlek och barmhärtighet. Vårt liv blir upplyst av den Helige Andes ljus, som är osläckbart.”

Påven Franciskus föreslog alla att i tystnad fundera en stund på ”vad det är inom oss som förhindrar oss att gå genom porten: min stolthet, mitt högmod, mina synder. Tänk sen på den vidöppna porten och på Guds förlåtelse och barmhärtighet som väntar på den andra sidan.”

”Herren ger oss många möjligheter till frälsning, och många vägar för att ta oss genom frälsningens port. En möjlighet som inte får gå till spillo: vi får inte göra frälsningen till en akademisk diskussion, som mannen som ställde sin fråga till Jesus, utan vi måste ta tillvara på möjligheten, eftersom husets herre vid en viss tidpunkt låser porten (V.25), som vi läser i evangeliet. Men om Gud är god och älskar oss, varför stänger han då porten? Jo för att våra liv inte en ett videospel eller en såpopera; våra liv är allvar och målet att uppnå är viktigt: den eviga frälsningen.”

Påvens sista ord gick till Jungfru Maria, Himlarnas Port, som han bad hjälpa oss att utnyttja de möjligheter som Herren ger oss för att korsa trons tröskel till den breda frälsningens väg på vilken alla de som låter sig älskas ryms. Det är kärleken som frälser oss, kärlek som här på jorden redan är en källa till glädje för dem som ödmjukt, tålmodigt och rättvist glömmer sig själva för att ge till andra.