Påven Franciskus och hundratusentals ungdomar bad Via Crucis tillsammans

”Korsvägen är vägen där vi troget följer Jesus ända till slutet. Det är en väg som inte fruktar avsaknaden av framgång eller ensamhet eftersom den fyller våra hjärtan med ett överflöd av Jesus.”

Efter att ha besökt förintelselägren Auschwitz-Birkenau och ett barnsjukhus så avslutade påven Franciskus sin fredagskväll i Polen med att be Via Crucis, korsvägsandakten, tillsammans med ungdomarna som deltar vid Världsungdomsdagen i Krakow 2016.

Tillsammans bad man en specialskriven korsvägsandakt där varje station parades ihop med en utav barmhärtighetsgärningarna. Det kors som ungdomarna bar runt var Världsungdomsdagskorset som den helige Johannes Paulus II gav till världens alla ungdomar i samband med Världsungdomsdagen i Rom 1984. Till vardags förvaras detta kors på Vatikanens pilgrimscentrum Centro San Lorenzo, ett stenkast från Petersplatsen, dit människor under hela året kommer för att vörda detta kors som har betytt så mycket för så många.

Alla stationerna introducerades av att man filmade när en syster skapade konst med sand på en glasskiva och sedan visades en film som presenterade den grupp som bar korset under denna station. Efter att ha läst en kort meditation fick ungdomarna sedan se en dansgestaltning utav varje station av Jesu väg till Golgata.

Efter den sista stationen, när ungdomarna hade burit fram korset till scenen, gav påven Franciskus dem en avslutande reflektion. Tillsammans började man med att lyssna till Jesu ord i Matt 25:35-36:

Jag var hungrig och ni gav mig att äta,
Jag var törstig och ni gav mig att dricka,
Jag var hemlös och ni tog hand om mig,
Jag var naken och ni gav mig kläder,
Jag var sjuk och ni såg till mig,
Jag satt i fängelse och ni besökte mig.

”Dessa Jesu ord svarar på den fråga som så ofta uppträder i våra sinnen och hjärtan: ’Var är Gud?’ Var är Gud när det finns ondska i världen? Om det finns män och kvinnor som är hungriga och törstiga, hemlösa, i exil och flyktingar? Var är Gud när oskyldiga människor dör på grund utav våld, terrorism och krig? Var är Gud när hemska sjukdomar bryter livets och kärlekens band? Eller när barn exploateras och förringas? Eller när även de lider av allvarliga sjukdomar? Var är Gud i ångesten hos dem som tvivlar och vars ande är oroad? Det är frågor som det mänskligt sett inte finns något svar på. Vi kan bara se upp på Jesus och fråga honom. Och Jesu svar är detta: ’Gud är i dem’. Jesus är i dem, han lider i dem och han identifierar sig med var och en utav dem. Han är så nära förenad med dem så att det är som om de vore ’en kropp.’”

”Jesus själv valde att identifiera sig med dessa våra bröder och systrar som tvingas uthärda smärta och ångest genom att han accepterade att vandra ’sorgernas väg’ som ledde honom till Golgata. Genom att dö på Korset så överlämnade han sig själv i Faderns händer och tog på sig själv och i sig själv, med självoffrande kärlek, alla mänsklighetens fysiska, moraliska och andliga sår. Genom att omfamna korsets trä så omfamnade Jesus de nakna, de hungriga och törstiga, de ensamma och män och kvinnor genom alla tiders smärta och död. Ikväll omfamnar Jesus, och vi tillsammans med honom, våra bröder och systrar som har flytt från kriget i Syrien med en särskild kärlek. Vi välkomnar dem med broderlig kärlek och vänskap.”

”Genom att följa Jesus längs Korsvägen så har vi ännu en gång fått inse betydelsen av att efterlikna honom genom de fjorton barmhärtighetsgärningarna. Dessa hjälper oss att vara öppna för Guds barmhärtighet, att be om nåden att förstå att vi inte kan göra någonting utan barmhärtighet. Utan barmhärtighet så kan varken du eller jag göra någonting alls.”

”Låt oss först se på de sju kroppsliga barmhärtighetsgärningarna,” sa påven Franciskus och räknade sedan upp dem alla. ”Vi är kallade att tjäna den korsfäste Jesus i alla dem som är marginaliserade, att röra vid hans heliga kropp i alla dem som är missgynnade.” Det är där, fortsatte den helige fadern, ”som vi finner vår Gud. Det är där som vi rör vid Herren.”

”Efter de sju kroppsliga barmhärtighetsgärningarna kommer de sju andliga,” fortsatte den helige fadern. ”Dagens mänsklighet behöver män och kvinnor, särskilt ungdomar som ni, som är redo att ge sina liv för att tjäna de bland sina bröder och systrar som är allra fattigast och mest utsatta i efterföljelse av Kristus som gav sig själv helt för vår frälsning. Inför ondska, lidande och synd så är det enda möjliga svaret för en Jesu lärjunge att ge sig själv, till och med sitt eget liv, i Kristi efterföljelse. Detta är att tjäna.”

Påven Franciskus uppmanade sedan ungdomarna att vara föredömen i att tjäna andra. Herren ”vill att ni ska ge ett konkret svar på mänsklighetens behov och lidanden. Han vill att vi ska vara vår tids tecken på hans barmhärtiga kärlek! För att ni ska kunna utföra detta uppdrag så visar han er det personliga åtagandets och självförsakelsens väg. Detta är korsvägen. Korsvägen är vägen där vi troget följer Jesus ända till slutet i det vardagliga livets ofta dramatiska situationer. Det är en väg som inte fruktar avsaknaden av framgång, utfrysning eller ensamhet eftersom den fyller våra hjärtan med ett överflöd av Jesus.”

”Endast korsvägen,” fortsatte den helige fadern, ”besegrar synden, ondskan och döden eftersom den leder till Kristi uppståndelses strålande ljus och öppnar horisonten till ett nytt och överflödande liv. Det är hoppets väg, framtidens väg. De som börjar vandra denna väg med generositet och tro ger mänskligheten hopp och en framtid.”

”Kära ungdomar, på Långfredagen så gick många lärjungar modfällda tillbaka till sina hem. Andra valde att lämna landet för att glömma Korset. Jag skulle vilja fråga er: Hur vill ni gå hem ikväll till era hem? Hur kommer ni att gå hem ikväll för att få vara ensamma med era tankar? Var och en utav er måste svara på den utmaning som denna fråga ställer framför er.”